Hur står det till?

26.10.2017
INKAST.

Lattemamman i mig: – Tack, underbart bra! Livet med en baby i familjen är så härligt avslappnat. Man kan helt enkelt inte ha bråttom tillsammans med en två månaders klimp. Är hon hungrig så måste hon få mat, är blöjan våt så måste den bytas och allt måste helt enkelt få ta den tid det tar. Det känns verkligen som ett enormt privilegium att i dagens jobbcentrerade prestationssamhälle kunna ta sig den här tiden att bara vara hemma med en liten människa och få följa med hennes utveckling dag för dag. Det första leendet, det första skrattet, den första gången hon vände sig från rygg till mage. Alla små steg som gör det lilla krypet mer levande och livligt för varje dag som går.

– Samtidigt är det också skönt med storasyskon i hemmet som skapar rutiner och en naturlig rytm för dagen med väckning och läggdags på utsatta tider. Babyns ankomst har också gjort storasyskonen så mycket mer självständiga, nu är de inga småpojkar längre utan riktiga storebröder som klarar både skosnören och att skala potatisen själva. När vi fått iväg brorsorna till skola och dagis om morgnarna slappar vi mest babyn och jag. Det finns också en massa härliga grupper för småbarnsföräldrar, vi går på babyrytmik och dans en gång i veckan. Och så blir det ganska mycket caféhäng, ja jag gör verkligen skäl för benämningen ”lattemamma”.

Monstermamman i mig: – Tack, det är ganska tungt nu. Livet med en baby i familjen är så stressigt, det finns alltid en ny blöja att byta eller en hungrig mage att mätta. Det blir liksom aldrig en lugn stund och behoven avlöser varandra samtidigt som disk, tvätt och städning aldrig någonsin tar slut. Särskilt jobbigt är det att vara ensam hemma så mycket bara babyn och jag. När man som jag är van vid att jobba mycket och i tät kontakt men många olika människor är det skrämmande att plötsligt vara helt avskärmad från arbetslivet och andra människor. I värsta fall begränsar sig mina sociala kontakter under en dag till snabba hälsningar med dagispersonalen, i bästa fall har vi lyckats ta oss till någon grupp för hemmamammor och -pappor där kamratstödet är huvudsaken och dansen, eller vad det nu kan vara för aktivitet vi samlats till, de facto är av sekundär betydelse. Sådana grupper är guld - för psyket.

– Också storasyskonen kräver mycket mera uppmärksamhet nu sedan babyn kom, de bråkar mer än vanligt med varandra och passar på att testa gränserna lite extra när vi föräldrar har händerna fulla. Värst är morgnarna och kvällarna, att få alla på och avklädda kräver mer tålamod än vad jag kan uppbåda under min livstid. Vi skriker och gråter turvis, håret står på ända och babyn gråter. Då känner jag mig som en riktig monstermamma. När vi äntligen fått brorsorna levererade till skola och dagis behöver jag en enorm kaffekopp så det blir många varv förbi det lokala köpcentrets småsunkiga caféer och många take away-muggar.

Så står det till, tackar som frågar. Bägge svaren är lika sanna, och det är det som är så fint med livet.

Nina Österholm

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02