Matestetik utan etik

Utan kunder kan det inte bära sig är första tanken. Helt riktigt, nästa gång har krögaren satt lapp på luckan.

Sedan går tanken till maten. Knappast delas den ut bland behövande pensionärer. Sallader som exponerats i timmar är knappast några hälsobomber. Buffetresterna hamnar i gott sällskap. Hälften av maten hos oss slängs. Ratas i produktionsskedet, blir gammal i butiken, far illa i kylskåpet. Tontals med mat fraktas jorden runt
för att slängas i Europa.

På tv ser jag en tysk potatisodlare som är glad över pensionärerna som plockar gratis efterskörd på hans potatisåker. Det är enbart potatis av jämnstor och perfekt kvalitet som han kan sälja vidare. Vi skrattar åt direktiven mot krökta gurkor som odlas bara för EU-stödens skull. Men i snabbköpet ska gurkorna ligga långsmala i parallella rader, inga avvikare tillåts. Det är kundernas krav.

Hyllorna med bröd ska vara välfyllda också när den sista kunden kommer in. Det känns fel att shoppa bland rester.

I u-länderna sköter råttorna om att hälften av skörden går förlorad. Hos oss är det estetiken. Så när ni hör om en genmanipulerad produkt som ”löser världens svältproblem”, skrik till i protest. Högt och oestetiskt.