När nöden knackar på

14.09.2017
INKAST.

Jag medger villigt att jag många gånger under åren har förtvivlat över vår kyrka. Över konservatismen och trögheten, de inre stridigheterna och inkröktheten. Men då jag under de senaste två åren av flyktingkris har sett hur kyrkfolket i vårt land har ställt upp för dem som klappat på porten – ja, då kan jag inte bli annat än imponerad. Det var bland präster jag stod och demonstrerade mot avvisningen av en flyktingfamilj på Helsingfors-Vanda flygplats en sen kväll i våras, och det är präster och församlingsbor som utgör merparten av den grupp frivilliga som nu gör vad den kan för att hjälpa de asylsökande i vår stad.

Att denna för oss fullständigt självklara verksamhet av företrädare för rikets ledning nu beskrivs som straffbar, ja rentav farlig för rikets säkerhet, är lika obehagligt som det är absurt. Hur kan man ens föreslå att skyddande av så kallade papperslösa ska bli en straffbar handling, och rentav göra det till en del av budgetberedningen? Våra myndigheter är sannerligen inte ofelbara. Det gäller även Migri, vår migrationsmyndighet – speciellt som den redan bevisligen har fattat beslut som inte tål närmare granskning. Och allra minst om granskningen sker med simpel mänsklighet som måttstock – och inte den chauvinistiska principen om att utestänga alla främlingar från vårt land.

Historien har varit full av ”papperslösa”, speciellt i spåren av krig och konflikter. Utan dem, och utan alla de människor som gjort vad de kunnat för att hjälpa flyktingar på traven, vore vårt land avsevärt tristare. Det är säkert sant att det nu finns också hotfulla inslag i flyktingströmmarna, bestående av personer och grupper som inte vill oss väl – men dessa är trots allt försvinnande få jämfört med alla dem som tvingats fly exakt samma terrorism. Men nu betraktas samtliga asylsökande som potentiella terrorister – och de som har fått ett negativt asylbeslut som såpass farliga att de omedelbart måste interneras.

Jag har själv lärt känna en del av dessa förmenta terrorister in spe – och kan intyga att alla misstankar och rädslor i den vägen, åtminstone i deras fall, är fullständigt befängda. Men att det självfallet är oerhört tungt och själsligen nedbrytande att av omgivningen hela tiden betraktas som potentiell terrorist. För att inte tala om vilka konsekvenser det skulle ha ifall de spärras i något som inte kan kallas annat än koncentrationsläger.

Att det nu finns människor som börjar få nog av myndigheternas arrogans och politikernas isande kyla inger hopp. Som de många Jyväskyläbor som häromdagen försökte förhindra avvisningen av en flyktingfamilj. Eller kommunala tjänstemän som Sunniva Drake i Esbo, med modet att inom ramen för sitt arbete vidta åtgärder för att hjälpa flyktingar. I hennes fall genom att, tillfälligt, göra biblioteket till en filial till Afghanistans ambassad i Oslo, för utdelning av afghanska pass!

Som sagt: det är inte så ofta jag varit stolt över min kyrka. Men nu är jag det, och det känns bra.

Thomas Rosenberg

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13