Trygga räkan och ryggmärgen

04.04.2012
Inte ens det kunde man alltså låta bli att fingra på!
Ungefär så reagerade jag över reportaget i KP för drygt två månader sedan (19.1.2012) om hur också Herrens bön nu har moderniserats. Ja, i själva verket redan i samband med den senaste bibelöversättningen för drygt tio år sedan.
Hur det kommer sig att man först nu (förutom i vissa församlingar, och i Sverige) plockat fram den nya varianten vet jag inte, men jag kan föreställa mig att det är rädslan för reaktionerna som hittills hållit den tillbaka. Redan förnyelsen av bibeltexter och psalmer har ju ofelbart lett till starka reaktioner. Man hade alltså allt skäl att frukta för hur förändringar i denna den mest centrala och allmänt ihågkomna texten av alla skulle emottas. Den stora och tysta majoritet som sällan går i kyrkan kan mycket få texter utantill – men Fader vår kan de flesta. Och just därför är varje stavelse så viktig. Det är hjärtats språk, som en av insändarskribenterna efter reportaget uttryckte sig.

Jag har läst inläggen för och emot och uppriktigt försökt rannsaka argumenten, också hos mig själv; vad är slappt förändringsmotstånd, och vad är genuin omsorg om bönens funktion?
Ett av argumenten för en förnyelse (och då räknar jag inte med tramset om att kyrkan måste leva med sin tid) är att man då tvingas tänka igenom vad texten och de enskilda orden betyder. Det vi kan utantill förlorar lätt sin mening, speciellt om det består av ålderdomliga ordvändningar vi har svårt att ta till oss. Trygga räkan sitter djupt i vår själ utan att vi egentligen tänker efter vad vi sjunger.

Men ändå. Jag tror nämligen att det man förlorar är så mycket mer. Jag förstår visserligen så väl att exegeter och andra som dagligen sysslar med teologiska texter och deras betydelser kan förtvivla över att menigheten mekaniskt rabblar upp rader de inte reflekterar över. Och jag har försökt följa med diskussionen om frestelse kontra prövning, och skillnaden mellan att be Gud och att be av andra om förlåtelse – men kommer inte ifrån att allt detta är spetsfundigheter jämfört med det som är och måste vara bönens, trosbekännelsens och andra centrala liturgiska texters betydelse, det vill säga att tjäna som mantra vi alla behöver för att alltid och överallt känna igen oss. Mycket kan man fingra på, men inte detta.

Delvis irrationellt, javisst. Rena tröstnappen. Men just det är bönens funktion, inte minst för alla dem som aldrig annars ber, eller sällan besöker kyrkan. När det sedan är dags och man i sin otrygghet tar till det man kan från barnsben – ja, då vill man absolut inte få en känsla av att också det blev fel. Tänk att snubbla redan på första raden, och säga Fader vår i stället för Vår Fader. Ny insikt? Kanske – men framför ännu större otrygghet.

Thomas Rosenberg

UNGDOMSKÖR. Niklas Lindvik är en av själarna i den evangeliska rörelsens musikliv. Han leder Slefs ”intervallkör” Evangelicum. 10.9.2025 kl. 17:43

METODISTKYRKAN. De finlandssvenska metodisterna använder rätten att avvika från samfundets internationella linje, som sedan 2024 bejakar samkönade äktenskap. 7.9.2025 kl. 11:51

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

BISTÅNDSSAMARBETE. Finska Missionsällskapet och Kyrkans utlandshjälp påminner om att Petteri Orpos regering redan har skurit ner biståndet till de fattigare i världen med en miljard euro. 4.9.2025 kl. 18:51

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47