Bara hälften av rhododendronblommorna hade hunnit slå ut den söndag jag hann besöka parken. Två dagar senare försöker jag och en vän hitta en lämplig tid för ett nytt besök och suckar båda av lättnad när vi inser att det helt enkelt inte är möjligt.
Förstå mig rätt: Jag älskar rhododendronparken, på samma sätt som jag älskar att kunna sitta på balkongen och läsa, att äta nyskördad sommarkål och att åka ut i skärgården. Det finns bara så förtvivlat mycket säsongsprylar den här tiden på året och det känns som om min mentala sommarlista blir längre för varje sommar som går. Varje år upplever jag något nytt som var så trevligt eller så gott att jag tänker att jag måste göra om det nästa sommar.
Det är svårt att tänka ”sedan” när sommarsäsongen är kort och semesterdagarna begränsade. Rhododendronbuskarnas blomning falnar efter midsommar och badplatsen mitt i skogen i ett gammalt grustag förlorar sitt magiska skimmer när vattnet fryser till.
Jag har inget fantastiskt råd att ge till sommarnostalgiker som likt mig förlänger och förlänger sina listor på sommarupplevelser som de vill återuppleva. Men den doftvärld av varm granskog, syréner (och för den delen färsk asfalt) som möter mig längs cykelvägen till jobbet påminner mig om att just nu kan det kanske vara så här enkelt: Gå ut och dofta på sommaren och försök vara nöjd en stund.
