En reklamsnutt snurrar förbi i teverutan. Den visar bilder på olika vardagssituationer, men bilderna är kapade i två delar. I slutet av reklamsnutten faller delarna på plats och bilderna blir hela. Det är ganska länge sedan reklamen visades men den har fastnat i mitt minne, eftersom jag kan känna igen de här stunderna då det klickar till och bitar i livspusslet faller på plats. Själv hittar jag känslan inbäddad i vardagen, bakom deadlines och matuppköp.
Jag tar en kopp kaffe med en god vän. Vi har inte setts på ett tag och hinner inte ses lika ofta som tidigare, men det är alltid härligt att träffas. Vi skrattar, gråter, utbyter drömmar och konstiga idéer. Jag får uttryck för alla de nyanser som gör mig till mig och vardagsstressen rinner av mig medan jag njuter av tillvaron. Jag hoppas hon känner likadant. Det klickar till.
Det är veckans gymnastiktimme och vi står i en ring. Var och en räknar till tio tills vi kommit till hundra knäböjningar. Sedan fortsätter vi med armhävningar, plankan och en massa annat. Vi svettas och våndas, tillsammans. Jag känner samhörighet och gemenskap. Vi skrattar och svettas. Det klickar till.
Jag träffar en ny person. Vi ser ut att vara på samma våglängd och trivs i varandras sällskap. Vi diskuterar allt från vardagligt ytskrap till djupare ämnen. Jag märker att jag vill lära känna personen bättre. Fasaderna rivs sakta ner. Det klickar till.
