Under det kommande året får vi säkert höra talas om Martin Luther och reformationen både en och annan gång. Det nya kyrkoåret gav också flera psalmer bakom det svarta sträcket på boken.
Det var en välfylld kyrka som tog emot det nya kyrkoåret. Frikyrkorna inom församlingens område var speciellt inbjudna till gudstjänsten och predikant var en ung frikyrkopastor. Han talade långsamt och tydligt, som om han inte gjort annat än predikat i de lutherska katedralerna varje söndag.
Han berättade bland annat om den symboliska skillnaden mellan då en kung under den bibliska tiden kom ridande på en åsna eller på en häst. Kom kungen i fredliga avsikter tog han åsnan ur sitt stall, annars tog han sin häst. Och med tanke på Kyrkpressens vits senaste vecka bör det kanske påpekas att baptistpastorn gav uttryck för att vara mera åsne- än hingstvän.
Min tanke efter gudstjänsten var att det kanske är fel söndag för kyrkan att ta i bruk nya psalmer den första advent. Advent är ju förknippad med många traditioner och dit hör ju också adventspsalmerna som helt enkelt måste sjungas: Hosianna, Bered en väg för Herran och många andra.
Två nya psalmer fick plats i gudstjänsten. Men det kommer flera söndagar. Jag kom heller inte för de nya psalmernas skull. Jag kom för de gamla. Och för att höra frikyrkopastorn. Ska jag vara riktigt andlig borde jag också säga att jag kom för att möta Gud.
Jag blev inte besviken.
