Vi måste våga sjunga Brustenhetens lovsång högre

03.11.2016
INKAST. Katarina Gäddnäs trivs i gudstjänster och sammanhang där det finns tilltufsade hår, såriga läppar, trötta ögon.

”There is a crack in everything. That’s how the light gets in.”

Det finns en spricka i allting, det är så ljuset kan släppas in, diktar Leonard Cohen. Hel och ren ska man vara, men jag känner mig sällan bekväm eller trygg i sammanhang där allt och alla är blankpolerat vackra, prydligt rosettknutna, välartikulerade och rätradiga. Jag orkar inte. Jag orkar inte hålla upp fasaden alla dagar.

Därför trivs jag i gudstjänster och sammanhang där det finns tilltufsade hår, såriga läppar, trötta ögon. Där ingen tittar snett på dig om du sitter och snorgråter bakom en pelare, där det är okej att komma med påsar under ögonen och skrynkliga kläder.

Det är inte lätt att vara människa. Gud vet. De friska behöver ingen läkare, de perfekta behöver ingen förlåtelse, de hela behöver ingen helare. Fast jag vet att det finns en spricka i allting, rakt igenom vår värld och verklighet går en stor reva av mörker och trasighet, ett ångestgap av ondska och destruktivitet, också genom min egen själ och det är i just den sprickan som Guds kärlek kan välla in.

En vacker bild av detta är ”kintsugi”, den japanska keramiktekniken att göra konst av brustenhet. När ett keramiskt föremål går sönder, fogas det samman igen med guld eller silver. Själva sprickan i vardagsföremålet blir dess skönhet och adelsmärke. Det trasiga och lagningen av det är en självklar del av ett föremåls historia. Lagningen försöker inte dölja skadan, utan lyfter fram den.

Om kyrkan alls, ens lite grann, ska kunna vara ett försök till avspegling av Guds rike måste vi på allvar våga sjunga Brustenhetens lovsång högre. Måste vi våga sjunga den in i mörkret så de andligt döda står opp och de förtvivlade, de utestängda får hopp. Vi måste sjunga den så de tilltufsade och bortglömda hör, på sjukhus, behandlingshem och flyktingförläggningar likväl som i finsalonger och på kontor.

Vi ska nynna den i småbarnens öron, vi måste hojta den så de prestationspiskade ungdomarna hör den genom allt annat brus, vi ska sjunga den tillsammans för att påminna varandra när vi glömmer. Vi är en gemenskap av benådade syndare, inget mer, men sannerligen inte heller något mindre än det. Det finns en spricka i allting, men det är där ljuset kan tränga in. Gud hjälpe oss.

Katarina Gäddnäs

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53