Prosten, kyrkan och jag

20.10.2016
INKAST. Vi ser gärna Prostinnan som den karaktärsstarka, värdigt åldrande hustrun till Prosten(-s).

Inte så amper som sin make, men definitivt ingen ungdom.

Tillsammans med min egen prost har vi denna höst fått glädjas över 40 år som gifta. Strax efter den festligheten firade vi 40 år som prästpar i Borgå stift. Ja, det är ju nog maken som firat att han i 40 år fått tjäna Kyrkan, men hans yrke och tjänst i Kyrkan har av naturliga skäl blivit en del av mitt och familjens liv.

De inledande raderna handlar inte om ett prostepar, texten är tagen ur Ålandsmejeriets reklamtext för ostar. En sak har ostar och prostar gemensamt. Ju äldre, desto bättre! Det konstaterade jag redan för många år sen när jag blev närmare bekant med dåvarande gamla prostar i Korsholms prosteri. Jag gillar dem skarpt. Unga präster är fräscha och duktiga. Med all respekt för dem, men gamla prostar med sin livserfarenhet och trygghet i ämbetet är en tillgång för Kyrkan. Ända tills de blir halsstarriga, men det är en annan historia.

För några söndagar sen deltog vi i en prästvigning i Borgå domkyrka, lämpligt sammanfallande med makens årsdag av sin egen prästvigning. Där under valven i den gamla kyrkan gick tankarna till det Liv vi fått och får dela i Kyrkan. Hur många gånger, speciellt i unga år, har jag inte varit frustrerad över alla sammanträden som infallit samtidigt som det varit föräldramöte i skolan och barnen haft svåra läxor i finskan? Eller över alla vigslar som hållits de allra vackraste av sommarlördagar. Oftare har jag nog ändå njutit av kyrkklockornas klang en söndagmorgon än muttrat över olägenheterna ett prästjobb kan föra med sig för hens familj. Jag har fått erfara det som kallas välsignelse i vårt gemensamma liv då vi delar Kyrkans tro och till en del också gärning.

Under Domkyrkans valv kände jag tacksamhet över att ännu få ha min prost vid min sida. I vår ålder är det ingen självklarhet längre. Jag kände glädje över att få vara en i Kyrkans hägn – även om jag många gånger varit arg på kyrkans ordning, domkapitel och hela etablissemanget.

Det är en trygghet, vare sig man är en värdigt åldrande hustru eller en amper Prost (min prost är inte ett uns amper i verkligheten) att få vara en del av Kyrkan. Kyrkan står stadigt trots att det stormar i samhället, den välkomnar oss in till stillhet och lugn, vad än de (teologi-)lärde strider om. Ofta anar jag århundradens bönedoft i kyrkans väggar – det går inte att förklara, bara förnimmas. Det är en gåva att få vara med i Kyrkans liv.

Ann-Katrin Store

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53