Du kommer till en gudstjänst för att delta i en harmlös rit som människor i generationer tagit del av. I frid stiger du in i det heliga, ovetande om vad som kan hända. Du sätter dig ner tillsammans med den övriga församlingen i tron om att du kommit till en trygg plats. Inget kan hända här.
Plötsligt bryts stillheten av ett stort och mäktigt ljud från orgelläktaren. Kantorn har gett signalen för dramats inledning och du inser inte att det nu är för sent för att fly. Liturgin fångar in dig och börjar oväntat kräva något av dig.
Liturgin drar in dig i en övning där du formas i kropp, själ och ande. Ja, den kan till och med få dig att växa i kärlek till Gud och din medmänniska. Du kommer till gudstjänsten som den du är men riskerar att lämna den förnyad i ditt kall som kristen. Och vi vet alla vad det kallet innebär – kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet, självbehärskning (Gal 5:22-23). Vilken fruktansvärd tanke.
Och jag har inte ens ännu nämnt det mest fasansfulla draget hos liturgin. Det värsta är att du oftast inte är medveten om vad litutgin gör med dig – och det är det som gör den så farlig. Obemärkt inkräktar den på ditt liv och fångar dig i sitt våld. Då kan du inget annat än att ta emot Guds oerhörda nåd.
Om du hamnar på en plats där den heliga liturgin är verksam bör du helst undvika att delta i den. Sitt stilla och tänk på annat. Kanske har du en mobil du kan använda under gudstjänsten? Vad du än gör så gå för Guds skull inte till nattvarden! Där får du del av Kristi kropp och blod och man vet inte vad som kan hända om du tar emot Kristus eller om Han tar emot dig.
Om du trots min varning låter liturgin påverka dig bör du gå i karantän så att du inte lyckas föra ut den liturgiska smittan i vardagen. Där kan den nämligen obarmhärtigt börja spridas och utsätta din familj, bekantskapskrets, arbetsplats, främlingar med flera för dess oerhörda kraft. Om det går riktigt illa börjar den liturgi du för ut även forma dem.
Det borde alltså sättas upp en varningsskylt vid ingången till kyrkan – förslagsvis en traditionell röd triangel med en nattvardskalk i mitten – så att var och en blir medveten om risken. Vi vet nämligen inte vilka sorts människor liturgin annars riskerar att forma.
