Men om vi älskar värmedagarna och den tidiga grönskan i maj har jag också hos mig själv och människor omkring mig märkt en smolk i glädjebägaren som hindrat oss från att fånga majdagen. Det går för fort, har jag kvidit (men det tycker jag i ärlighetens namn varenda vår när den skira fasen av grönska övergår i något mera tungt lummigt innan jag hunnit njuta färdigt). När syrenen slår ut innan häggen blommat över har vi undrat om det finns något kvar som kan blomma till midsommar.
Min barndoms somrar var en evig räcka dagar när jag bara var vagt medveten om att tiden gick och om att somrar kunde komma med varierande mängd värme och regn. Är det så här att vara vuxen? Vi jämför dagens värme med minnen av andra somrar och undrar ängsligt om kvoten av solskensdagar kommer att vara fylld innan semestern ens börjat. I ett desperat försök att rycka upp mig ur den onödigt tråkiga delen av vuxenliv ger jag mig själv en hemläxa för de återstående dagarna av sommaren: Njut det väder som kan göras njutbart, lyssna på fågelsången så länge den hörs och acceptera resten av sommaren oavsett hur mycket eller lite värme den har tänkt bjuda på. För att fixa sommarvädret och sprida ut det på de mest lämpliga dagarna, det är trots allt en sak som jag inte behöver eller kan ta ansvar för.
