Uniform på gott och ont

03.03.2016
Prästskjortan är ett värdefullt hjälpmedel. Tack vare den behöver en präst inte förklara vem han eller hon är vid besök på sjukhus och i skolor. Samma signal fungerar vid hembesök och i andra kontakter med församlingsborna. Av samma orsaker har diakoniarbetarna och på senaste tid även ungdomsarbetsledarna önskat en egen tjänsteskjorta.

När vi tar på oss ett plagg som markerar vår grupptillhörighet blir vi delaktiga av ett kollektiv och en tradition. Vi får gå in i en roll som väcker vissa bestämda förväntningar hos de människor vi möter. Ibland kan de här förväntningarna också kännas som krav, men oftare har jag ändå upplevt att prästrollen har burit mig. Samtidigt ska jag inte förneka att det är väldigt skönt att komma hem, ta av mig prästkläderna och igen få känna mig helt som mig själv.

Skoluniformer är något främmande hos oss, men ett viktigt argument för användningen av skoluniformer är att elevernas sociala och ekonomiska bakgrund inte ska synas på klädseln. I en tid då utseende, kroppsbyggnad och trendiga kläder värderas högt redan i unga år finns det de som på allvar talar för behovet av skoluniformer också här uppe i Norden.

Krav på likartad klädsel kan emellertid också vara ett sätt att begränsa och skuldbelägga andra. De starka, men på många håll tämligen nya kulturella traditioner som kräver att muslimska kvinnor ska dölja sin kropp, sitt hår och i vissa fall även sitt ansikte, är ett uttryck för det här. Likt skoluniformerna har man motiverat även det här bruket med att kvinnorna skonas från att vara sexobjekt och hela tiden värderas på basen av sitt utseende. Men i grunden handlar det om att kvinnorna skuldbeläggs för att med sin kropp fresta männen till synd – som om männen inte själva skulle ha något ansvar för att behärska sig.

Den kollektiva samhörighet som uniformen väcker bär också på andra risker. Historien och vår samtid vittnar om hur hyggliga män kan förvandlas till okänsliga våldsmän då de som soldater blir en anonym del av ett kollektiv. Det är som om ansvaret för de egna handlingarna skulle lösas upp då man är klädd som alla andra i förbandet.

I dopet är barnet omslutet av en dopkolt som symboliserar Guds förlåtelse. Ändå är det inte som en opersonlig del av ett kollektiv som vi döps utan som en unik individ med ett eget namn. Vi ikläds Kristus och i den bemärkelsen förenas vi med alla andra kristna. Men vår uppgift är att fylla dopkolten, dopets gåva, med vårt eget unika liv som delar av en befriad gemenskap med uppdraget att göra Guds rike synligt i vår värld.

Björn Vikström

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12