Schvung på mötessitsarna

Det är en intressant prästduo som tar plats i plenisalen. Återinvalda Bo-Göran Åstrand har en tydlig församlingsprofil, med en förmåga att reflektera över hur hierarkiska och strukturella förändringar slår ut på gräsrotsnivå. I Steffansson får hela kyrkomötet en missionsteolog vars vardag handlar om att få luthersk teologi på hemma-
plan och teologi på bortaplan att, om inte gå ihop, åtminstone inte krocka alltför mycket. I kombination med Åsa A. Westerlund, som förutom sin sakkunskap i förvaltning och sitt nätverk på finskt håll dessutom är väl insatt i kyrkans internationella arbete, bidrar Borgå stifts ombudstrupp med en betydande sakkunskap till hela kyrkomötet.

Lekmännen är också intressanta. Patrik Hagman har profilerat sig som en radikal, etiskt och politiskt medveten teolog, som också rönt nyfikenhet på finskt håll. Han står för något fräscht och fränt, som man hoppas hittar sin fåra i det tröga organet. Att Göran Stenlund sitter kvar är viktigt. Han är den som förankrar gruppen också bland de väckelsekristna, den skara som fortsättningsvis hör till dem som bär en stor del av kyrkans frivilligarbete i församlingarna. Lekmännen kompletteras slutligen med nyinvalda Bror Gammals, som har goda förutsättningar att se beslutsfattande ur både rikets perspektiv och samtidigt lyfta fram Ålands specifika situation. Vi har fått ombud som ser ut som Borgå stift gör. Det inger förväntan. Det enda smolket i bägaren är konstaterandet att det blev ett mansdominerat gäng.

I gengäld blev stiftsfullmäktige desto mera kvinnostarkt. Valmatematiken med vägda röster bidrar säkert till valdrottningen Heidi Juslin-Sandins tunga mandat. Likväl är det hon och prästen Mia Bäck som är starka kandidater till nytt presidium för organet. Hur polariserat fullmäktige blir, med tanke på tydliga åsiktsfalanger, hänger nu på hur väl organet lyckas slå fast gemensamma mål för sitt arbete.