Berätta en värld

28.01.2016
Jag tillhör deckarfolket. Många minnen är kopplade till den deckarserie jag just då har läst. Vårt första gemensamma hem är för evigt länkat till bilden av Sjöwall-Wahlöö-deckarnas pocketryggar. På ett foto där jag ammar vår mellersta son balanserar jag en sönderklippt Hercule Poirot i handen. Det var mamma som hade lånat mig en kasse full av Agatha Christie, men hon klippte bort de pärmbilder som hon tyckte var otäcka för småbarn. Sommaren 2014 var Anna Janssons, senaste sommar P.D. James.

Fascinerad av mord? Egentligen inte. Själva deckargåtan är en kravlös saga, lätt att lägga ifrån sig eller nysta vidare på när barnen eller pendeltåget tillåter. Det som fascinerar mig är berättarens röst som målar upp ett samhälle och drar mig in i en värld. I en deckare sker gestaltandet av ett samhälle med alla dess trivialiteter och värderingar så skenbart mödolöst – när jag läser en välskriven deckare vill jag tro att författaren målar upp en värld som existerar, eller har existerat. De här parallellvärldarna hjälper mig att få perspektiv på min egen värld, att se det triviala och storslagna runt omkring mig. För det är inte alltid lätt att se det som finns alldeles nära.

I Helsingin Sanomat skrev Mari Manninen nyligen om hur deckare idag har blivit förmedlare av kulturkunskap: Mma Ramotswes Botswana, inspektor Chens Kina, Vish Puris Indien. Det som förenar de här böckerna är att jag som läsare smittas av en kärlek till samhällena som beskrivs. Att man faller för Alexander McCall Smiths lyriska kärlek till Botswana kunde tänkas ha att göra med att det är svårt att inte älska hans detektiv Mma Ramotswe – men när hans filosof Isabel Dalhousie löser gåtor i Edinburgh börjar jag älska Edinburgh också, även om jag blir uppriktigt irriterad på porträttet av Isabel. På samma sätt har Ann Rosmans deckare fått mig att fascineras av den svenska västkusten. Man förnimmer att de här författarna älskar och känner sitt samhälle, och det känns bra. Samtidigt avslöjar de omedvetet svagheter i sin kultur: I Dorothy Sayers fina 30-talsdeckare sticker plötsligt äkta antisemitism fram. Georges Simenon låter kommissarie Maigret hålla ett försvarstal för pennalism mot en motbjudande karaktär.

Jag brukar undra: Vad skulle hända om en författare skrev en lika lyrisk kärleksförklaring till, låt oss säga, Svenskfinland som McCall Smith skriver till Botswana? Vad är det som får mig att tro att denna arma författare skulle skrattas ut efter noter? Vad är det som gör att vi nog vill få vår verklighet skildrad i ett förklarat ljus – men inte av någon som är som vi? Är det en tillfällighet att McCall Smith inte är afrikan, att Qui Xiaolong är exilkines, att Tarquin Hall har bott i Indien i egenskap av västerländsk journalist?

Vi behöver berättelser som förklarar oss. Det är ju den förklaringen vi söker också i religiösa berättelser. Men vem ska berätta dem?

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10