Reaktionerna på detta vittnar om en tragisk tomhet. Föräldrar, Hem och Skola och kommentatorer på webben försvarar barnens rätt att få tro på en lögn. Någon säger sig ha försäkrat sina barn om att andaktshållaren ljög och att tomten visst finns. Den som inte själv tror på tomten ljuger då öppet för sina barn, fullt medveten om att barnen kommer att genomskåda lögnen senare.
Har vi inga sanningar att ge våra barn under julen?
Inte helt oväntat har tron på tomten i kommentarerna jämförts med tron på Jesus. Jag kan inte uttala mig om vilken forskning som gjorts om tomtens existens. Men Jesus är den överlägset mest väldokumenterade historiska personen från sin tid. I stort sett alla, både kristna och icke-kristna forskare är eniga om att Jesus dog på korset. Även icke-kristna historiker nämner Jesu uppståndelse från de döda.
Alla har rätt att tro på tomten i religionsfrihetens namn. Kyrkan har också rätt att förkunna julens budskap att världens Frälsare är född. I motsats till tomte-apologeterna tror kyrkan på det som den förkunnar.
Det är lätt att hålla med biskop Björn om att barn gärna kan få höra att det viktigaste med julen inte är dyra klappar, utan att man har tid till gemenskap. Både som familj och med Gud.
Men önskan om en välsignad jul i de tecknen.
