Mod att minnas och att påminna

08.02.2012
Det är nästan ett år sen tioårige Eino började slumra till på oförklarliga platser och i oväntade situationer. Allt oftare i bilen. Vid bordet i hamburgarbaren. Snart stod diagnosen klar: narkolepsi. Allt började en vanlig dag, mitt i vardagssysslor och förpliktelser kring pilkningsutflykt och Gemensamt Ansvaruppdrag.
Einos historia rullas upp som huvudartikel i Helsingin Sanomats senaste månadsbilaga. Läs den! Den är en bit vardagshistoria som största delen av oss kom undan, men som drabbade många familjer – cirka hundra – i kölvattnet av de vaccinationer som i stor brådska gavs så gott som hela den finländska befolkningen mot svininfluensaepidemin 2009-2010. Även om man aldrig kan veta vad resultatet hade varit om massvaccineringarna aldrig hade utförts, folk dog ju faktiskt också i den sjukdom vaccinet skyddade oss mot, visade sig sprutan ödesdiger för de barn som hade en genetisk risk att utveckla narkolepsi. För de barnen och deras föräldrar vilar ett ”om bara inte ...” antagligen som ett mollackord bakom många svåra stunder.

För svåra stunder blev det för Eino, hans föräldrar och syskon. Det var inte bara det oförutsägbara insomnandet som rubbade vardagen. Familjen såg hur Einos personlighet förändrades. Han blev aggressiv och våldsam, allt mer vartefter han kom i puberteten, och ännu mer i sin egen förtvivlan över att märka av att han förändrades. Syskonen flyttade ner ur övre våningen, de vågade inte längre bo inpå honom av rädsla för hans okontrollerade vredesyttringar. Föräldrarna vågade inte heller låta dem göra det.

Jag berörs av skribenten Veera Luoma-Ahos text. Den är fruktansvärd. Den är fruktansvärt bra. Att den dessutom illustreras genialt av Klaus Welps än ljuva, än sovande och nästa stund rasande bokmärkesänglar gör helheten ännu mer drabbande. Så här är journalistik när den är som bäst: den lyfter fram något vi redan vet i ett sken som gör att vi inte kan vika undan med blicken i lojhet, ointresse eller i frustration över att texten och sammanhanget inte öppnar sig. Det är ett etos som tagit all sin yrkesskicklighet och specialkunskap i bruk, och som säkert kommer att sätta igång processer som kanske även de slumrat till.

Så slår det mig att sådan, just sådan, vill jag att kyrkan också ska vara. Jag vill att den med kraft och klarhet ska lyfta fram saker i ett ljus som gör att vi inte kan slingra oss undan i låtsasursäkter. Det går det att göra om kyrkan själv talar låtsasspråk. Jag vill, när det behövs, kunna bli drabbad av en kyrka som vågar minnas och påminna med kraft när något viktigt behöver sägas, inte minst när någon lider. Jag vill att min kyrka ska behärska vardagsspråkets alla tonfall och tankepauser, vid sidan av helgdagsspråket.

Jag vill kunna bli drabbad av det budskapet, som driver oss att vara människor med hjärta och handlingskraft

”Grip du mig helige Ande, drabba mig låga klar”
May Wikström

Personligt. Jonas Tallgård har försökt döva sin ångest i nästan hela sitt liv. Han har sökt i den osunda självkontrollen, i drogerna och i botten av många glas. 36 år gammal mötte han sin egen botten, och ett slags ljus. 25.11.2025 kl. 14:31

kyrkobyggnader. Säljas, hyras ut, byggas om eller rivas – kyrkorna i Alphyddan, Åggelby, Rönnbacka, Brobacka och Munkshöjden står inför att avvecklas som gudstjänstlokaler. 24.11.2025 kl. 14:33

domkapitlet. Helsingfors förvaltningsdomstol ansåg att församlingsmedlemmar i Petrus församling inte hade besvärsrätt över domkapitlets beslut att utse kyrkoherde. 20.11.2025 kl. 10:03

NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

PERSOLIGT. Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling. 25.11.2025 kl. 13:24

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30

kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54

musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42

FÖRLOSSNING. Redan som sjuåring visste Johanna Holmäng att hon ville bli barnmorska. Hennes jobb är hennes kall. Varje dag möter hon stor förväntan, men vissa gånger också bottenlös förtvivlan. – Ibland måste jag gå från sorgens rum in i glädjens, då är det inte lätt att hålla masken, säger hon. 28.9.2022 kl. 13:31

PREPPERPRÄST. När Sverige inte hade ett enda stridsflygplan att sända upp då Ryssland övade kärnvapenanfall gick det upp för prepperprästen Jonas Ahlforn i Örebro att det inte räcker att bunkra upp toalettpapper som förberedelse för en samhällskris. 29.9.2022 kl. 11:00

BORGÅ STIFT. Efter pandemin har det varit svårare att få till dop. Begravningar och minnesstunder har förändrats. Vid prästernas synodalmöte i Åbo sade biskop Bo-Göran Åstrand att kyrkan inte blir som förut – också dess särställning som folkkyrka ifrågasätts nu i riksdagen. 29.9.2022 kl. 00:00

SYSKON. Kjell Westö och Mårten Westö är bröder, författare och spelar i samma band. De har ärvt ett depressivt stråk, men hanterar det på olika sätt. Den ena är intensiv, den andra är lugn. Den ena ber ibland, den andra köpslog en gång med Gud och blev avslöjad som spelare. 28.9.2022 kl. 10:38

BORGÅ STIFT. 21-åriga Moa Eklund har skapat logon för Borgå stifts hundraårsjubileum. – Sedan jag flyttade till Helsingfors har jag fått upp ögonen för gemenskapen i stiftet, säger hon. 26.9.2022 kl. 19:09