När jag skulle tala i tungor

11.06.2015
Det hände sig en gång i försommartid att min vän gick med i en sekt. Jag var ung och upplyst och öppen för allt mänskligt, men det kan inte förnekas att det var betydligt lättare att känna solidaritet med folket i El Salvador än med hallelujahojtare med brinnande ögon och klumpiga pamfletter. Jag insåg att det var min uppgift att rädda min vän om hon hade hamnat i klorna på något suspekt. Så när hon bad mig följa med på ett möte drog jag djupt efter andan och följde med. Lokalen hette något i stil med Sion eller Salem, ingång direkt från Hagnäs torg. Jag satte mig längst bak och sneglade omkring mig. Det här var verkligen människor från gator och torg, i många bemärkelser samhällets minsta. Sådana som ”vanliga” församlingar bara pratar om. Det måste jag medge, även om alla högljudda rop och vagganden av och an kändes frånstötande.

Vår syster har bett att få vittna, sa mötesledaren, och jag såg min vän resa sig.


Hon sa: Jag har fått ett budskap att vi alla ska ta med oss någon hit som behöver det. Och det har jag gjort i dag.

Och plötsligt var jag inte längre den utomstående iakttagaren. Jag var föremålet för församlingens mission, det förlorade fåret. Det såg jag klart i ögonen på alla som vände sig om med ett mummel av amen och halleluja. Mötesledaren bad mig komma fram. Jag ville bevisa för mig själv att jag inte var feg, så jag stegade fram.


Vår syster säger att du aldrig har talat i tungor, sa han. Hon vill att jag ska be för dig.


Jag täcktes inte säga att jag inte alls längtade efter att tala i tungor, men tänkte att förbön är ju alltid förbön, så jag gick med på att ställa mig på knä. Mötesledaren lade händerna på mitt huvud och började be. Efter en liten stund sköt det upp en varm känsla genom min kropp, och plötsligt förvandlades jag till en sodafontän. Det här säger jag inte för att förlöjliga något, det var just den bild som kom för mig: Jag kände hur varma bubblor i allt vildare fart strömmade upp och ner genom mig. Och så började min tunga röra på sig. Helt utanför mitt eget inflytande. Jag förstod att jag strax skulle börja tala i tungor. ”Nej!”, tänkte jag, ”jag vill inte! Inte här!” Då forsade bubblorna liksom uppåt och mötesledaren började tala ett språk som jag inte förstod. Det tackades och bads. Efteråt sa min förebedjare:

Anden sa att du är Guds barn, men att jag fick tala i tungor i ditt ställe.

Nu är jag 54 år och har aldrig talat i tungor. Ångrar jag i dag, 30 år senare, att jag inte gav efter den där gången och löpte linan ut? Nej, det gör jag inte. Det kändes inte riktigt rätt. Anser jag att tungotal är bluff? Nej, det gör jag inte, jag har ju känt kraften som strömmade.

Vad blev kontentan av mitt försök att rädda min vän från ”hihhuliter”? En lektion i att även religiöst högmod går före fall, kanske?

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00