Respekt!

07.04.2015
Församlingens ungdomsledare Anna-Lisa var en viktig person för mig och många av mina kompisar när vi växte upp. Hon talade ett språk som vi förstod.

”RESPEKT!” dånade Anna-Lisas röst över de församlade konfirmanderna. Vi är människor, och därför visar vi varandra respekt!


Nyligen ekade den uppmaningen på nytt i mitt huvud. Jag satt och småfnös åt en insändare som klagade över att kyrkan jämt ändrar på allt. Försöker kyrkan vara trendig och inställsam? frågade skribenten. Jag greps av en vild lust att skriva och be om adressen till skribentens församling, eftersom det hon beskrev är något som jag har längtat efter de senaste 40 åren. Inte en inställsam kyrka, men en som vågar ändra sitt språk och sina ritualer mycket, mycket frejdigare än nu.

Jag försökte mellan raderna utläsa om skribenten representerade dem som vill att kyrkan står för näpen och stämningsfull tradition och anser att sommaren är förstörd om någon har ändrat rytmen i Den blomstertid, eller om hon hörde till dem som tycker att det enda acceptabla sättet att förmedla kyrkans budskap är via välpatinerad frälsningsfraseologi. Men innan jag på allvar hade hunnit börja gotta mig åt alla andras enögdhet hörde jag som sagt Anna-Lisas röst: ”RESPEKT!”

Så jag backade och tänkte om, för det gjorde man om Anna-Lisa krävde skärpning.

Och jo – visst finns det skäl att respektera också så kallad kulturkristendom. Den bär inom sig en längtan efter att knyta an till en levande tradition, en längtan som ofta går mycket djupare än kravet på oförändrade psalmtexter. Svårare har jag att förstå att någon som ser kristendomen som en aktiv gudsrelation, en fråga om liv och död, kan nöja sig med att förmedla sin tro i en föråldrad förpackning som är svår att öppna. Det är faktiskt ett tecken på bristande respekt gentemot både budskapet och dem man talar till.

Kort därefter satt jag som ensam gudstjänstveteran i en kyrka full av pinfärska konfirmander. Det slog mig att hela gudstjänsten präglades av en dubbelsidig brist på respekt. Ungdomarna förväntades genomgående anpassa sig till liturgin och psalmerna, i stället för tvärtom. De var som middagsgäster som i stället för något ätbart får höra värdinnan recitera gammaldags recept, såna där som innehåller vackra men tyvärr inte tidlösa råd i stil med ”tvätta smöret och elda ugnen väl”. När det sedan blev dags för nattvarden stövlade många fram under prat och skämt och någon lyckades visst få bröd och vin två gånger, till allmän förtjusning. Å, vad jag önskade att Anna-Lisa hade varit där. Hon skulle ha fått oss både att förstå gudstjänsten och att visa respekt för det som är viktigt för någon annan.

Vårt bondförnuft säger oss att respekt är något man ska förtjäna. Gud är inte förnuftig på det viset: Han visar oss alla enorm respekt, ger oss till och med en fri vilja. Antagligen för att respekt är kärlek.

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00