Tillsammans mot mörkret

27.11.2014
”Snart orkar jag inte längre läsa fler nyheter och svarta rubriker”. En djup suck från en klok och erfaren människa i vänskapskretsen fick omedelbart en stor respons från flera liknande röster – nej, de har också fått nog. Sällan har hösten känts så svart som nu, och många börjar känna tröstlös förtvivlan över flödet av dåliga nyheter, som bara verkar avlösas av ännu sämre.

Det offensiva angrepp på folkgrupper och religiösa minoriteter som inleddes på de irakiska slätterna i somras har rullat upp ett scenario som ser ut att sakna alla lyckliga slut. I tältbyar för tusentals sitter kristna, yesidier, shiiter och känner temperaturerna falla. Det gäller på alla plan. Grannländerna runt Irak har stängt sina gränser, de anser sig bågna av trycket från flyktingarna och nu finns det enligt dem inte längre rum i härbärget.


Samma tendens att stänga gränserna tillämpas mot länderna i det eboladrabbade området i Väst–afrika. I USA vittnar invandrare från Sierra Leone och Liberia om att de möts med så stor misstro att en del blivit rädda för att röra sig ute bland grannar och arbetskamrater. Gränserna mellan vi och dem dras obönhörligt upp. I svartvitheten struntar folk i att den förment farliga afrikanska grannen kanske inte har besökt sina hemtrakter på flera år.


Och när HUCS tvingas rapportera att de förbereder sig för det som kan vara det första falllet av den fruktade sjukdomen i Finland slår samma blinda isolationsraseri till också här. Mörket i vissa kommentarer är kompakt: ”Släpp inte in dem hit! Stäng gränsen! Skjut!”.

Men vardagen kan brista på närmare håll än så och har gjort det för många finländare i höst. Plötsligt den där dagen, när beskedet om samarbetsförhandlingarna kommer, när antalet nedskärningar klarnar, när man får en permittering i julklapp.


Också då slår isolationen till. För de lyckliga som fortfarande har ett jobb att gå till är det lätt att vika undan med blicken. För de drabbade blir beskedet lätt en väg in i ensamhet och en självpåtagen känsla av skam. Varför just jag? Var det något fel på just mig?

Advent är – i motsatsen till vad reklamen i postlådan vill få oss att tro – inte en konsumtionsfest utan en tid för fasta, bön och eftertanke. I år finns det många utmaningar, men också många vägar att delta i arbetet att hjälpa.


Det finns insamlingar för dem som flyr från sina hem, för dem som kämpar mot epidemier och isolering. En medveten konsumtion är ett aktivt och enkelt val som kan göras i butikshyllan eller när julklapparna ska köpas.


Och vägen till grannen är så kort som man gör den. Allt börjar med att vi väljer att se varandra. Allt slutar med om vi väljer att blunda.

Ja, det är lätt att resignera inför mörket. Men uppgiften är att orka, och att hjälpa andra att orka. Allt man kan göra är bättre än att dra ner rullgardinen. Visst är mörket här. Men låt oss möta det tillsammans.

Ett steg, ett ljus i taget

May Wikström

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00