Pianot, eller numera flygeln, har jag haft en livslång relation till som nästan kan betraktas som personlig. Det är mera än ett arbetsredskap eller ett instrument för uttryck. I motsats till digitala instrument som lydigt reproducerar kommandon så svarar pianot hela tiden med små, nyanserade variationer. Ett nystämt piano resonerar naturligt rikt, lyfter fram de övertoner som är en del av skapelsen på ett sätt som närmar sig stolthet och glädje.
För mig har det nästan dagliga flygelspelandet blivit något av en meditation. Det är sällan fråga om fritt musicerande, utan det är just i den disciplinerade övningen jag blir en del av någonting större. Att hela tiden, om än mycket långsamt, bli lite bättre på just det jag övar och förbereder mig för – utan att ha en aning om vad målet är, eller om det ens är det viktiga.
Schack är en lite annan historia. Där är det krig i bästa paintball-stil. Orsaken till att jag ännu en gång snöat in på någonting vid första anblicken så oviktigt är att ett schackbräde av en slump råkade stå framme på ett bord där jag och en av mina goda vänner satte oss ner. Sen var resten, som man säger, historia – hela min barndoms passion för spelet slog igenom med full kraft.
Det är ett vackert och samtidigt grymt spel. I den svenska terminologin har en del av märgen försvunnit, inte olikt det som sker i anemisk bibelöversättning. Biskoparna kallas löpare, riddarna har blivit springare, drottningen är kort och gott dam. Hon är den kraftfullaste av alla pjäser, samtidigt som spelet något patriarkaliskt avgörs utifrån hur väl kungen klarar sig. Han kan – precis som drottningen – röra sig i vilken riktning som helst, men där kungen liksom med eftertryck bara kan ta ett steg i taget rör sig drottningen obehindrat graciöst över flera rutor, begränsad inte av vikten i sina steg utan enbart av brädets omfång.
Ändå är det inte i de starka, karaktäristiska pjäserna jag känner igen mig. Jag sympatiserar med bönderna. De svagaste, först i ledet, kan bara röra sig framåt och fäkta åt sidorna. Åtta stycken brickor i spelet, ofta offrade för helheten. Ändå, om någon av dem lyckas ta sig åtta rutor framåt, så föds de på nytt, förvandlas, blir först där de varit sist.
