Balans mellan aktivitet och vila

Nu är det den tiden på året då de flesta kvinnor, och män, kan koppla av från den jäktiga vardagen. Vi har vanligtvis så bråttom, vi stressar och vi organiserar våra liv för att spara tid. I en bok jag nyligen läste, som handlade om biståndsarbete i ett krigshärjat land, berättar den unga västerländska hjälparbetaren om hur hon ville omorganisera verksamheten i organisationen för att bli mer effektiv och spara tid. Hennes afrikanske kollega frågade försynt: vad gör ni européer med all tid ni sparar? Ja, vad gör vi med vår sparade tid?

Jag följde en söndag med flugsnapparparet som hade ett innerligt sjå att flyga in mat till ungarna i holken vid bastun. De verkade inte ha någon organisationsfilosofi som effektiverade arbetet, de flög av och an medan ungarna pep. Men de stannade upp allt emellanåt och sjöng en stund. Jag undrar vad de sjöng. Kanske en kort kärlekstrudelutt för varandra? Eller tacksamhetens lov över att de fann mat till ungarna? Kanske de fröjdades över Larsmosjöns lugnande inverkan?

Medan jag satt, inaktiv, på min veranda och fåglarna kvittrade, gick tankarna till barn, barnbarn, släktingar och vänner. Tankarna gick till och med till vardagsjobbet. Jag kom ihåg många saker jag tänkt jag skulle göra. Jag blev rent av kreativ mitt i min inaktivitet. Jag gladdes i tanken över familj och vänner.
Samma söndag fållade jag byxor för hand. Just det, omodernt så det förslår. Det tog sin lilla tid. Men samma fenomen infann sig, tankarna fick vingar medan nålen stretade på utan större krav på närvaro.

Också för kyrkfolket kan det ibland vara svårt att hitta balansen mellan aktivitet och vila. Obemärkt ställer vi krav på varandra, för vi vet ju hur ”man skall vara” i kyrkliga kretsar. Nightingales iakttagelser om för mycket och för litet gäller inte bara kvinnor, det gäller oss alla, i alla våra roller, i yrkesliv, samhällsliv, familjeliv och församlingsliv.
Sa Han förresten inte något om ” se på himlens fåglar...”

God sommar alla kvinnor och män!