Ungefär så, fritt översatt, slår Kyrkornas Världsråd fast sin syn på missionens roll i ett dokument från 2002.
Slutsatsen av den teologiska synen, som brukar kallas holistisk mission, blir mycket enkel. Den synen måste få konsekvenser i arbetet när det gäller arbetet för rättvisa, en rättvis fördelning av resurser, fattigdomsbekämpning och förtryck. Allt som hotar livet är något som står i strid med en teologi som bejakar livet som helhet och Guds löften till alla människor.
När synapserna löper genom Guds www är det mot sådana hot mot livet som de borde aktiveras. Och när de gör det på rätt sätt handlar det inte längre om utomstående agenter versus lokala aktörer.De lokala kyrkorna är alla delar av samma nät, med samma ansvar och uppdrag – och resurserna är gemensamma, var än de kommer ifrån.
Det här är den moderna synen på mission. I den suddas bilden av den (nådiga) givaren och den (tacksamma) mottagaren ut. I den här synen har alla samma rätt att äga och samma skyldighet att dela med sig. Det är en utmaning som kräver att det finns ett nätverk, en infrastruktur.
Och det ska sägas att varken givare eller mottagare ännu alltid har nått så långt att de helt kunnat släppa sina gamla positioner. Nätverkstänkandet medför nämligen också ansvar på bägge hållen, och det kan vara svårt att krossa trygga tankemönster.
Tudelningen i givare och mottagare är inte något som kyrkan är ensam om. När det gäller bistånd – ”bara ” bistånd – finns samma tänkande där likafullt. Den tyske missiologen Michael Biehl slår fast att många talar om bistånd i motsats till kyrkans diakoni och mission som om det förra vore neutralt och rent i motsats till det senare. Inte så, konstaterar Bieh torrt. Utvecklingshjälp har också en grundval och en agenda, de är bara annorlunda än kyrkans missiologiska kallelse.
Världsreligionerna – bland vilka kristendomen är störst och mest spridd över klotet – är transnationella gemenskaper med närvaro över hela jorden. Det är något som är en värdefull tillgång när det gäller utveckling. Här har kyrkorna en värdefull egenskap. Det handlar återigen om gemenskapen i nätverket. Den stora tanken bärs av enheter i form av kyrkor och församlingar - som i slutändan av kedjan blir en hand som räcks till en annan, ett hembesök hos en bybo eller församlingsmedlem.
Här, där.
Överallt och till alla.
