Vad sysslar de med därinne?

27.03.2014
Det finns något religionssociologer kallar den nordiska paradoxen. Kort sagt handlar den om nordbornas komplicerade förhållande till de evangelisk-lutherska folkkyrkor de, fortfarande i hög grad, tillhör. Man vill vara med –betalar för detta i form av en medlemsavgift som hos oss kallas kyrkoskatt – men håller ett avmätt avstånd till det som försiggår i klubben, vilket syns till exempel i gudstjänststatistik och mötesssiffror.

Samtidigt finns det ett fascinerande voyeristiskt drag. Likt dem som hänger på Facebook utan att själv lämna spår efter sig i form av kommentarer eller aktivitet när de kollar vad halvbekantingen gjort på semestern har medlemmarna i folkkyrkan ett stort intresse av att hålla ett öga på vad som händer ”därinne”. För folkkyrkorna själva är det där med inne och ute ett problematiskt begrepp, eftersom kyrkornas grund är lagd på fundamentet att alla som är medlemmar de facto är ”in”.

Forskaren Kjell Herberts redovisade på rådslaget Synas – Finnas! i helgen hur finlandssvenskarna tänker i trosfrågor. I en jämförelse mellan rikssvenska Hortlax och Nykarleby fanns det en drastisk skillnad mellan var man hittat titthålet ”in” . På frågan var man under det senaste halvåret medvetet sökt svar på de frågor om tro och livsåskådning som man funderat på svarar 18 procent av rikssvenskarna ”genom tidningar”. Bland finlandssvenskarna på andra sidan viken är motsvarande siffra 40 procent. Herberts konkluderar frankt –det här handlar om Kyrkpressen. En tidning vars betydelse han anser vara underskattad. Siffrorna stöds av Kyrkpressens egen läsarundersökning från 2010, där över 90 procent av de som svarat antingen skummar rubrikerna eller läser allt, från paraden till vitsen.

Den stora frågan är hur (och om)”de” kan bli”vi”, i bägge riktningarna. Det finns situationer när det händer. Det sker när man måste positionera sig i förhållande till någonting helt annat: när ”kristen” inte vägs mot en, ibland fördomsfull, uppfattning man har om de ”religiösa” eller ”mycket troende” utan istället blir en karta över betydligt större sammanhang. ”Kristen?” i förhållande till ”Muslim? Buddhist? Baha’i?”.

Då blir svaret plötsligt enklare och en bit av ens identitet –samtidigt som det motsägelsefullt nog blir betydligt mindre laddat att få över sina läppar.

Biskop Björn Vikströms pinfärska herdabrev och den diskussion om kyrkans gemenskap som drivs vidare i veckans nummer av KP av direktor Sixten Ekstrand är hälsosamma vindar. Tidens kvarnar har obevekligt malt sönder självklarheten hos institutioner och kollektiv. I så fall är det rentav ett strategiskt misstag för kyrkan att fokusera på sina byråkratiska frågor och sin myndighetsroll.

Kyrkan söker både sin moderna skepnad och sina medlemmar. Någonstans i den självklara bekännelsen ”ja, kristen” gömmer sig en nyckel till en väg framåt när det gäller medlemskapet. Den handlar om en människas trygga tillförsikt att hon hör hemma någonstans, och att den gemenskap dit hon bekänner sig tar emot henne och accepterar henne sådan hon är.

I det sökandet vill också Kyrkpressen vara med, som en kanal öppen för röster och mångfald i ett sammanhang där alla har hemortsrätt.

May Wikström

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00