Fattigdomsbevis?

13.03.2014
Det händer inte längre så ofta att nyutkomna böcker väcker diskussion. Än mindre indignation och ilska. Fjärran är bataljerna kring Hannu Salama, eller Kihlman och Tikkanen. Desto mer glädjande, men också förvånande, är debatten kring Mathias Rosenlunds debutbok Kopparbergsvägen 20. En självutlämnande beskrivning av hur fattigdomen känns.

Förvånande inte minst därför att de mest dräpande kommentarerna har fällts av hans generationskamrater. Man har talat om skamlösa attitydproblem och att Rosenlund inte alls är fattig utan patetisk och romantiserande. Beska piller som fått några gamla sextitalister att träda upp till hans försvar: Irma Swahn i en välskriven spalt i Hbl (av misstag signerad Pia Ingström) och Trygve Söderling i en kommentar i Nya Argus. Den senare drar paralleller till just Kihlman och Tikkanen – till Rosenlunds fördel. För hur självutlämnande K&T än är ”finns släktens och pengarnas skyddsnät alltid där”. Rosenlund är fattig, på riktigt.


Vad är det som har provocerat så? Att Rosenlund inte är fattig nog? Eller att fattigdomen är självvald? I kritiken finns element av vardera. De pekuniära villkor han lever under är inte ovanliga, kring 2 000 euro i månaden. En inkomstnivå som är vardag också för mig. Vad gnäller han alltså om?


Rosenlunds fattigdom är kan tänka också självvald eftersom han insisterar på att studera litteratur och få en examen, i stället för att ta olika ströjobb. Men han visar på ett övertygande sätt hur just ströjobben hindrar honom både från att få sin examen och från att hinna i kapp högen av räkningar. Enda chansen att slippa fattigdomens ekorrhjul är alltså, paradoxalt nog, att välja fattigdomen. En rävsax som var helt främmande för författare som Kihlman och Tikkanen.

Kanske avogheten mot Rosenlunds val delvis är en generationsfråga. Det verkar som om dagens unga obehagligt långt skulle ha anammat den nyliberala framgångsfilosofin: man lyckas om man vill. Om så är har Rosenlund gjort oss alla en viktig tjänst. Hans bok är därmed, som Söderling påpekar, den första genuint politiska boken på länge.


Också jag provocerades, det medges villigt, av Rosenlunds ibland patetiska penna. Men som Swahn konstaterar är de ständiga upprepningarna och den plågsamt grå tristessen själva budskapet: just så trist är fattigdomen. Poängen är att den som lever mitt i allt detta varken orkar, vill eller förmår skriva om det. Litteraturen är full av fattigdomsbeskrivningar, men då oftast omgivna av en romantisk gloria. Eller skrivna av författare som i sitt eget skinn aldrig behövt uppleva genuin fattigdom.


I Rosenlunds beskrivning är romantiken fjärran. Snarare en skönlitterär version av vilken som helst sociologisk rapport om det sociala arvets mekanismer. Att födas fattig är att sannolikt också dö fattig, hur mycket man än mässar om motsatsen. Trivialt för en sociolog, kanske. Men att få veta hur det faktiskt känns är en annan sak. Det ska Rosenlund ha tack för.

Thomas Rosenberg

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36