Mitt livs församlingar

10.01.2014
Mitt livs adresser. Somliga av er har säkert fyllt i den. Den skojiga webbenkät som de finlandssvenska dagstidningarna i samarbete med Svensk Presstjänst lanserat, och vars resultat nyligen presenterats. Inte så väldans seriös – men just därför lätt att fylla i. Med en välgörande glimt i ögat.
Glädjande nog bekräftar enkäten någonting jag redan börjat betvivla, det vill säga att det fortfarande finns ett engagemang för Svenskfinland. Och det med råge, för folk har med liv och lust fyllt i blanketten, och placerat ut sina hjärtan på olika orter. Den överväldigande entusiasmen visar att det fortfarande klappar ett stort och varmt hjärta för den finlandssvenska gemenskapen.

Men hur är det med ”mitt livs församlingar”? Hur skulle resultatet av en sådan enkät se ut? Tanken infinner sig osökt då jag läser ”Med sikte på framtiden – Borgå stift 90 år”, en nyutkommen bok utgiven med anledning av stiftsjubileet, med texter kring stiftets historia, nuläge och framtid. Den bygger på en serie föredrag som hölls vid Teologiska fakulteten i Åbo vintern 2013. Åtta föredrag, av sju män och en kvinna.

Mansdominansen kommer sig delvis av att föredragshållarna till stor del bestod av våra svenska biskopar, tre tidigare och den nuvarande. Men ändå förvånar det gubbiga anslaget. Och framför allt att tonen genomgående är så trött och uppgiven. Som om herrarna inte ens själva riktigt orkar tro på att vårt svenska stift har en framtid.

Alla de bekanta hotbilderna radas upp: medlemsflykt, övertung och dyr personalstruktur, stelbent byråkrati, hotande kommun- och vårdreformer, ökad individualism, minskad förståelse för svenska särlösningar och -behov och så vidare. Man tappar minsann tron med mindre.

Men var är geisten och framtidstron, visionerna och framtidsrecepten? Och inte minst glimten i ögat? Kampen om det svenska stiftet var hård när det begav sig, 1923. Kyrkan själv var ju inte alls med på noterna, och det var politikerna, det vill säga riksdagen, som tvingade stiftet på kyrkan. Även i riksdagen var det väldigt jämnt, och vi hade alltså lika väl kunnat lämnas utan vår svenska särlösning. Men sedan dess har stiftet varit en omistlig del av det svenska Finland och dess nät av identitetsstärkande institutioner. Dessutom en av de i särklass viktigaste.

Men nu, då molnen verkligen hopar sig allt mörkare kring vårt svenska stift? Var är den beslutsamhet och framtidstro som präglade pionjärerna på 1920-talet? Kampanjen Mitt livs adresser har visat att det fortfarande finns ett starkt engagemang för det som binder oss samman. Men det kräver att vi själva tror på det. Och vem ska orka tro om inte ens våra ledande företrädare inom kyrkan?

Mitt livs adresser visar också att det aldrig är fel att kunna skratta och att kämpa med humorn som vapen. Kanske värt att tänka på, också i de allvarsamma kyrkbänkarna.
Thomas Rosenberg

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08

Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort. 9.12.2025 kl. 13:00

SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00