Utanför muren

Talaren beskrev vilken syn man på Jesu tid hade på områdena innanför och utanför stadsmuren. Innanför den skyddande muren fanns tryggheten. Där fanns lag och ordning, synagogan och kulten, där fanns kulturen och bildningen. Utanför muren fanns vildmarken och obygden, där fanns obildade tölpar, de orena och rövarna. Dit förvisade man de spetälska och där begravde man de döda. Muren skilde både bildligt och bokstavligt talat Obygden från Etablissemanget.

Med tanke på den här uppdelningen är det anmärkningsvärt hur stor del av Jesu verksamhet som faktiskt sker utanför stadsmurarna. Visst, han rör sig också hemvant på städernas gator och i templet, men påfallande stor del av evangelierna utspelar sig uttryckligen utanför stadsmuren och alltså utanför de etablerade kretsarna.

Finns det en lärdom för oss som kyrka att dra här? I vår tid och vår kultur har ju kyrkan helt klart skapat sig en plats innanför murarna. Folkkyrkan är i högsta grad en del av etablissemanget. På sätt och vis är det här säkert bra, ju större kontaktyta vi lyckas skapa till det omgivande samhället desto större chans har vi att föra fram vårt budskap. Men har vi tillåtit oss att bli alltför bekväma och alltför etablerade? Har vi för att bli godkända i de rätta kretsarna givit upp en del av den rebelliska ärlighet och frispråkighet som Jesus stod för? Har vi så till den grad vant oss med det bekväma livet innanför muren att vi tappat bort en del av Mästarens tanke? Skulle vi våga riskera vår plats innanför muren om det krävdes?

Kan man tänka sig en kyrka som inte är en del av det etablerade samhället utan istället utmanar det? Att våra politiker med oro skulle gå till gudstjänsten i samband med riksdagens öppnande, eftersom de inte vet vilka samhälleliga orättvisor som kommer att tas upp i år? Eller att ledarna för vårt näringsliv med visst darr på manschetten öppnade tidningen eftersom man inte kan vara säker på vilka ömma punkter kyrkan tänker sätta fingret på den här veckan? Undrar om vi då inte skulle komma närmare Jesu tanke med kyrkan än vi kommer om vi nöjer oss med att vara en gemytlig stämningshöjare och traditionsbevarare.

När Jesus uppmanade oss att vara ”ljus och salt” tror jag inte han menade ett stämningsskapande värmeljus i en trygg ljusstake och lite lagom sälta till fredagschipsen. Jag tror han hoppas på mera av oss. En obekväm ljuskägla som träffar det man vill dölja och ett salt med sting och bett. En kyrka som vågar leva utanför muren om det fordras.