Dopkaffe eller chokladbollar?

02.05.2013
Präst 1 håller dopsamtal. Människorna hon möter är många och mötena med dem oftast underbara, men ibland undrar hon nog … Potentiella faddern frågar ”ja, jag hör inte till kyrkan, men kan jag skriva in mig för att vara fadder och sen skriva ut mig igen. Är det okej?”. Nä, säger den genomärliga prästen. Tekniskt sett möjligt ja, men okej är det nog inte! Den här kontaktytan finns fortfarande – den som de professionella i kyrkan kallar ”förrättningar” och vanligt folk ”gifta sig i kyrkan, döpa barnet och få begravning”. Men hur viktiga de knytpunkterna än är till medlemmarna, så är de punktuella och enligt statistiken betydligt mindre självklara nu än för bara tio år sedan.
Präst 2 tröttnade på de tomma bänkarna och studerade demografin bland de tretusen medlemmarna på församlingens område. När hon var uppe i några hundra i åldersgruppen 13-18 slutade hon och sa: Det här är vår målgrupp.

Hon satte upp lappar på skolan, i mataffärerna och bjöd in till öppet hus. Men viktigast av allt, hon trillade ett par hundra chokladbollar också. Idag har församlingen en blomstrande eftermiddagsklubb för unga, som läser läxor, umgås, går i prästens ”böneskola” och själva utbildar nya unga ledare. Där, erkänner prästen, darrade hon i de prästerliga byxvecken. Skulle hon överlåta Ledarskapet också? Nu är ungdomarna inte bara själva ledarskapsutbildare utan också med i budgetering och planering av församlingens verksamhet.

I vår kyrkas fyraårsstrategi identifieras samma viktiga målgrupp, men samtidigt skär man ner resurser just här på grund av pensionstrycket.

Allt det här handlar om det kanske viktigaste folkkyrkan har att ta tag i, nämligen synen på medlemskapet. Nej, närmare bestämt, synen på medlemmen. En av de smärtsammaste – och mest ödesdigra – skiljelinjerna just nu i kyrkan går mellan de som är anställda och de som inte är det. Så är det åtminstone om man får tro teologen Patrik Hagman, aktuell med boken Efter folkkyrkan, en teologi om kyrkan i det efterkristna samhället.
 
Arbetet firades med ett seminarium, som samlade både studerande, professorer och stiftsledning i Åbo kring samma tema.

Med fanns också Präst 1 och Präst 2, som i verkligheten heter Emma Audas och Anna Ortner. Så helt olika är knappast deras arbetsbilder till vardags, men osökt pockar tanken på: Har vi för lite chokladbollar i vår kyrka? Visst finns de. Men hos oss går strömmen fortfarande slentrianmässigt i traditionens spår från medlem till pastorskansli, för vigsel, dop, konfirmation och begravning. Men även den sinar. Och därför, i all sin problematik, ger besöket i Björneborg i veckans KP en tankeställare därför att den är en gemenskap som bärs av sina medlemmar och inte en ”kyrklig service”.

Just nu vore det viktigt att byta fokus. Att inte tänka ”medlemsstatistik” utan glad ”medlemsteologi”. Där medlemmarna inte är objekt, utan myndiga och kapabla subjekt.

May Wikström

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53