Vilan före våren

Det här, gott folk, det kallas inte vår. Det här är januari som snart övergår i februari, och inte heller då är det vår. Inte ens om man köper en ny tulpanbukett varje vecka, inte ens om man talar om vårtecken varje gång termometern närmar sig nollstrecket. För så här är det: först blir det höst. Sedan kommer vintern och julen, och när julen är över fortsätter vintern. Hur trist det än låter finns vinten inte bara till för att vara en snövit kuliss till julfirandet. Det är inte så att vi stiger upp från julbordets festmys och kliver rakt ut i flödande sol, smältvatten och vårblommor.

I den här delen av vintern drar jag efter andan och landar. Januari behövs inte till vare sig julförberedelser eller trädgårdsiver. I januari är vilan nog. Tids nog kommer våren med ivern att uppleva våren utomhus. Än så länge brygger jag ännu en kopp te, vilar under filten och stickar varv på varv på vinterns halsduk. Tryggt förvissad om att tiden och ljuset sköter sitt även denna gång – utan att jag behöver hjälpa våren på traven med värmelampor eller tulpankonsumtion.