Där vi också stått förut – om maktmän och kristet mod

SPELA INTE Hitlerkortet, sägs det för det mesta ifall man försöker dra historiska paralleller från 1930-talets Tyskland till vår tid.

Nazismen och dess följder för mänsklig­heten med ett världskrig 1939–45, liksom försöket att utrota hela folk som judar eller romer var hårresande grymt, och effektivt.

Men det var så katastrofalt att det ofta anses vara bäst att bara låta Hitlerjämförelsen stå kvar på sin egen plats i skåpet.

Skeendena då är fortsatt en påminnelse: Var vaken som människa, medborgare och kristen. Reagera i tid på saker som händer.

INFÖR ÅR 2026 är utan överdrift stora bumlingar i rullning i historien.

De sociala mediernas mekanismer, och det starka mediebruset i USA, gör att våra sinnen oproportionerligt mycket fylls av all things Trump. Av vad en skrävlande, oberäknelig och bullrig 79-årig president om morgonnätterna tar sig för att skriva på sitt messkonto.

"Det är allvarsamt att gå in i år 2026. Men det finns de som har gått före oss."

De senaste veckornas vändning i världs­politiken är ändå snabb och oväntad, framtrollad av Donald J. Trump, döpt och konfirmerad presbyterian en gång, nu påhejad av evangelikala med mycket praise the lord och röda kepsar.

Vi bevittnar hur det sargade Ukraina nu först ska komma överens med USA (!) om hur man får förhandla om fred med Ryssland som angripit landet brutalt i nu redan fyra år.

USA vänder Europa ryggen. Också Finland står inför oroande och riktigt hisnande perspektiv. Historiens remmar spänns knarrande till. Vi kan, rådlösa inför Gud och människor, som nation komma att föras till platser dit vi inte vill.

ATT LITE förstulet nedanför bordskanten bläddra i några hitlerkort visar att vi har befunnit oss i den här belägenheten förut.

På 1930-talet vågade, eller upplevde sig varken kyrka eller statsmakt ha råd att här på en bräcklig gräns mellan öst och väst stå i båten och ropa stora ord.

Kyrkan var visserligen tveksam till nazismens rasism och människosyn. Men samtidigt kunde präster och kyrkfolk vara tyst välvilliga till det man såg som en motrörelse till den gudlösa kommunismen. Och till hur Tyskland stod för ett militärt skydd.

I dag, 90 år senare, är upplägget detsamma. Många inser att Trumpregimen med ett brett hån trampar ner demokratins alla spärrar – men ändå ger ett europeiskt liberalt larv på käften med någonting som en del känner som det kristnas renässans. Plus att USA, åtminstone på pappret, står för ett militärt skydd.


BISKOP Eivind Berggrav i Oslo (1884–1959) stod under andra världskriget ut som en av de tappraste motståndarna till diktatur och en omänsklig ideologi.

År 1942 bidrog han till att mer än nio av tio norska präster, de flesta på påskdagen, vägrade underordna sig nazi­ockupationen i landet, vilket blev till stöd för motståndsrörelsen och också till räddning för många norska judar.

Det är ett allvarsamt årsskifte in till år 2026. Men det finns de som har gått före oss och visat vägen till tillförsikt, klarsyn och till att våga, i sin kristna tro.