Varför kyrkans skepp inte vänder

Det sägs att kyrkan är ett stort skepp som vänder långsamt. Samtidigt visar flyktingvågen 2014 och pandemin att församlingarna kan ställa om oerhört snabbt – snabbare än många andra i samhället – när det verkligen behövs. Så varför går det så långsamt när det gäller andra förändringar som merparten ser är nödvändiga?

En korrektare beskrivning av problemet är att kyrkan är svår att styra.

Det som personer som börjar arbeta i kyrkan utan bakgrund i den brukar reagera på är att kyrkans anställda i så hög grad inte gör vad deras överordnade vill. Kyrkan är inte en hierarkisk organisation i den meningen, med tydlig befälsstruktur. Ett annat sätt att beskriva samma fenomen är att säga att kyrkans anställda har ett starkt engagemang för sin arbetsplats: starka åsikter om hur kyrkan ska verka, se ut och utvecklas. Det är en av kyrkans styrkor, men gör det onekligen svårt att få alla att dra åt samma håll.

Det är en av kyrkans styrkor, men gör det onekligen svårt att få alla att dra åt samma håll.

En annan märklig sak med kyrkan är att det inte finns något samband mellan verksamhet och inkomster. Om en församling skulle öka gudstjänstdeltagandet eller körsjungandet med 400 procent skulle det inte öka inkomsterna alls. Det innebär att det ”normala” sättet att se vad som är bra verksamhet inte fungerar i kyrkan. I stället bedömer vi vad som är bra och viktigt enligt andra kriterier, och vi är inte överens om vilka dessa kriterier är.

En tredje orsak är att så mycket av kyrkans arbete är rutiner. Ett företag kan välja att byta riktning och tillverka telefoner i stället för stövlar. Men i kyrkan går det mesta av energin till gudstjänster, begravningar, dop, konfirmationsarbete och så vidare. Utrymmet för strategiskt riktade insatser är mycket litet.

Ett företag kan välja att byta riktning och tillverka telefoner i stället för stövlar.

När allt som måste göras är gjort återstår inte mycket energi till att ”vara kyrkan mitt i byn” eller att ”arbeta för dialog och försoning” eller vilken fin formulering som nu kan finnas i församlingens strategidokument.

Ett alternativ skulle vara att vi som kyrka skulle bli bättre på att tala om kvalitet i vårt arbete. Många i kyrkan, kanske speciellt teologer, tenderar tänka i termer av rätt och fel. Men vi borde oftare prata i termer av vad som är vackert, meningsfullt och inspirerande. Då kunde vi kanske utveckla vårt språk för vart vi är på väg, på ett sätt som är mindre fina ord, och mera konkret verkstad.