Vi behöver inte veta någonting med säkerhet, vi behöver bara hoppas

08.01.2025
Rebecca Pettersson är redaktör på Kyrkpressen.

I November skriver journalisten Hanna Hellquist en krönika i Dagens Nyheter som hon inleder så här: ”Det kanske är banalt och historielöst av en ateist att önska sig en tro. Men att vilja tro är att vilja hoppas – och som jag längtar efter hopp i denna mörka november.”

Krönikan får mig att vilja mejla Hellquist på studs och skriva något i stil med att vilja tro är lika mycket tro som något annat. Gud kräver inte mer av oss än ett senapskorn av tro, och tro och hopp är tätt besläktade. Men jag hejdar mig.

Här vill jag brasklappa, jag är ju ingen teolog. Men vad som räknas som tro är ett ämne som verkligen intresserar mig, så jag har upprepade gånger frågat människor som är klokare än mig om saken. De har alla svarat samma sak.

Men vad som räknas som tro är ett ämne som verkligen intresserar mig, så jag har upprepade gånger frågat människor som är klokare än mig om saken. De har alla svarat samma sak.

Att vilja tro är att tro. Att hoppas att Gud håller våra liv i sina händer är tro. Vi behöver inte veta någonting med säkerhet, vi behöver bara hoppas.


En tid senare
lyssnar jag på en podd där religionsavund nämns i förbifarten. Jag tycker att just det segmentet är väldigt spännande, för jag känner igen mig i något nära besläktat.

Det händer att jag avundsjukt sneglar på andra människors tro. Jag önskar att jag skulle tro med större emfas, med självklar lätthet, med tidigare generationers trosvisshet. Men jag klamrar mig fast vid hoppet. Ibland är det ett skrumpnat senapskorn.

Jag önskar att jag skulle tro med större emfas, med självklar lätthet, med tidigare generationers trosvisshet. Men jag klamrar mig fast vid hoppet. Ibland är det ett skrumpnat senapskorn.

Så en dag dyker den svenska ärkebiskopen Martin Modeus upp i mitt Instagramflöde. Det är en sådan där sorglig dag då nyhetssidorna präglas av krig och hur många människor som fått sätta livet till i absurda maktkamper.

Under en bild av ett ensamt ljus skriver Modeus en bön som han avslutar så här: ”Vi ber om en värld där våra barn kan se framtiden an med tillförsikt och tillit.”

Jag läser meningen flera gånger. Att man kan vara så radikal i sitt hopp att man ber Gud om en värld där ”våra barn kan se framtiden an med tillförsikt och tillit” just nu. Det är så stort då så mycket är så mörkt att det gränsar till galenskap. Jag blir rörd av Modeus hoppfullhet. Jag gråter ut lite lagrad hopplöshet.

Det är så stort då så mycket är så mörkt att det gränsar till galenskap.

Då vi inte kan hoppas får vi ta rygg på andra människors hopp. Alltid hittar man någon klok biskop någonstans. Och varje söndag samlas människor i kyrkor. De ber och hoppas – en slags jourhavande verksamhet för dig och mig. Och för världen alla barn. För att de ska kunna se framtiden an med tillförsikt och tillit. Det är hopp.

Rebecca Pettersson

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00