I nådens värld kastar du dig ut i en rymd som tar emot dig fast du är hur besvärlig som helst

UNDER HELA mitt liv har jag varit kvick med att överge mig själv. Så många av oss gör så. Vi har ju fått lära oss att inte vara till besvär.

Jag har övergett mig själv med att säga ja när jag egentligen ville säga nej.

Jag har suttit kvar när jag ville gå hem. Jag har svarat på frågor när jag ville vara tyst och säga ”det har du inget att göra med”. Jag har gissat mig till svar eftersom jag inte vågade fråga hur det är.

Jag har gått åt fel håll för att någon annans steg ledde ditåt. Jag har tänkt att det var mitt fel att det gick så fel, trots att vi var i det tillsammans.

Jag har tänkt att kraven alltid är större när det gäller mig. Jag har tänkt att just jag inte kan bli förlåten.

JAG HAR TROTT att jag är en sämre kristen än de andra. Jag har tänkt att det finns en förklaring till att inte jag får ett bönesvar.

Jag har trott att jag är en sämre kristen än de andra. Jag har tänkt att det finns en förklaring till att inte jag får ett bönesvar.

Jag har tänkt att jag måste vaka över rättvisan, för det finns inte nåd för just mig.

HÄROMDAGEN satt jag på lunch med en vän, och han sa: Nåd och rättvisa går inte ihop. Han sa: Nåd är korsfästelse av de egna behoven.

Och jag förstod: nåd är också korsfästelse av den egna skammen. Nåd är att du inte behöver överge dig själv. Nåd är att du inte behöver räkna vem som ger och vem som får.

Nåd är att du inte behöver försöka så hårt, för du kan ändå inte förtjäna någonting.

VI TALAR så ofta om nåd i klyschor. Vi säger: Du måste vara mer nådig mot dig själv.

Men vi tänker inte på vad vi menar. Vi tänker inte på att ”nådig” inte betyder detsamma som ”snäll”. Snällhet har gränser. Nåden är gränslös.

Vi tänker inte på att ”nådig” inte betyder detsamma som ”snäll”. Snällhet har gränser. Nåden är gränslös.

Nåd är att ge någon annan oändligt mycket mer än hon gav dig. Nåd är att du ger dig själv tillstånd att längta oändligt och ta emot oändligt.

I nådens värld kastar du dig ut i en rymd som tar emot dig fast du är hur besvärlig som helst. I nådens värld kan du ställa raka frågor.

IBLAND TÄNKER jag att nåden är en blick. Den är bara närvaro och den har inga mänskliga begränsningar.

Vi lever kvar i rättvisans värld, och vi väger och mäter och beräknar.

Men parallellt finns en värld där allt är nåd. Vi kan glida in i den som in i ett mirakel.

Det finns inga regler för hur det sker.

I nåden säger du precis som det är och efterskänker samtidigt varje skuld.