När reformerna rullar på sitter de minsta lätt med svartepetter

VAR FEMTE arbetsplats ska bort i en kärna av Kyrkostyrelsen. Pengarna kommer att tryta på medellång sikt. En rapport är lagd, och en reform är redan i gång. Centralen för ekonomiförvaltning Kipa i Uleåborg är enda stora undantaget, allt annat ska bantas.

Kapningarna i kyrkans topp väcker förvånansvärt lite uppmärksamhet i samhälle, medier och kyrka. För gräsrotskyrkan är Kyrko­styrelsen avlägsen – kanske dessvärre också i Borgå stift, fast alla här sägs känna alla.

Högtflygande projekt har jäst över kanterna. Av byråkratins egen tyngd. Av stora ord och illa koordinerade uppslag från kyrkomötet. Samtidigt saknar kyrkan andra påtryckningskanaler nerifrån och upp, så att församlingarna bättre kunde få formulerat vad de verkligen vill av Kyrkostyrelsen.

Ett lysande undantag i Borgå stift är Ungdomens kyrkodagar (UK), där kyrkans unga förhandlar fram tydliga motioner och beslut. Fast vart UK-initiativ tar vägen, eller om och hur de någonsin förverkligas, är inte lätt att säga.

Församlingsförbundet och stiftsfullmäktige kunde vara liknande kanaler för de vuxna årgångarna, men där är vi inte i dag.

DOMKAPITEL och biskopar föreslås nu i utredaren Eero Laesteräs rapport få tydligare ledarroller i församlingarnas vardag, framför Kyrkostyrelsen.

Detta förstås med Kyrkpressens fotnot att konsultrapporter ofta bäddar för nästa nya utredningsuppdrag. Men Laesterä har grepp om någonting som bubblar i kyrkan, allt fler talar om den så kallade stiftsmodellen.

För Borgå stift är det kanske också dags att i den nya organisationen som ska vara klar 2027 slopa uppdelningen mellan 14 svenska jobb vid Kyrkostyrelsen i Helsingfors och 12 vid domkapitlet i Borgå – och organisera mera kring biskopen i Borgå.

"Det går lätt så att kyrkans verksamhet på fältet förfaller, medan vatikanerna och ämbetsverken består."

KURSBÖCKERNA i ledarskap – om det så är företagsekonomiskt eller andligt-teologiskt – lär att det går att leda bara om ledaren också har resurser att styra med. I kyrkans regim är det inte så mycket genom pengar och anslag som genom personresurser, stöd, idéarbete, material och bön.

I Borgå stift finns en hel del kvar för en konsult att röja i och rita.

Exempel 1: Domkapitlet i Borgå är ett otydligt organ. Stora frågor om ekonomi och förvaltning går över ämbetsverkets bord, men någon chef för den sektorn har man inte. Utan den lagfarne assessorn, en jurist och advokat, praktiserar även i de här ärendena.

Exempel 2: Kyrkostyrelsens svenska avdelning KCSA i Helsingfors sägs finnas till för att bevaka de svenska intressena. Dess direktor sitter ändå inte med vid de bord där man i vardagsgången fattar besluten. ”Det svenska” går som observatörer i korridorerna.

SORGLIGT i kyrkans förvaltningsreformer är att de som till slut verkar bli sittande med svartepetter är vinträdets grenar längst ut – församlingarna. Ju mindre och ekonomiskt fattigare, desto knepigare.

Kyrkostyrelsen i sitt tiovåningshus i Helsingfors sitter ibland och föreställer sig att de vet hur man på bästa sätt plöjer andlig åker någonstans ute längs Finlands byvägar. Hur andra ska hitta sin nya smarta identitet när pengarna är slut.

Det går lätt så att kyrkans verksamhet på fältet förfaller, medan vatikanerna och ämbetsverken består.