Se till mig som liten är – i reformerna

KYRKOMÖTET sammanträder sedan 50 år tillbaka varje år i samma skola utanför Åbo: entré­hall, gympa till vänster, matsal till höger, klassrum rakt fram, auditorium på övre plan.

Doft av skola. För sin inre syn kan man se ombud och biskopar för 40–50 år sedan, killar och tjejer i terinitoveraller och utsvängda jeans på en dammig grusplan. Indelning i lag för bobollen: ett, två, ett, två, ett …

Som det gick vid årets kyrkomöte. Ettorna och tvåorna, nu vuxna kyrkomötesombud, försvann i Linnasmäkiskolans inre. Bakom stängda dörrar hade de liberala nätverket Förändringens vindar; de konservativa Kyrkans stengrund.

Detta på basen av hbtq-frågan, bör tilläggas. Även om det ju inom kyrkan också finns en mängd andra skiljelinjer.

DET KYRKOMÖTE som nu sitter har mer än någonsin förändrings- för att inte säga ödesfrågor på sitt bord i fyra år.

Hur ska en kyrka, uppbyggd på att nästan alla finländare hör till kyrkan, byggas om i scenariet att bara hälften gör det?

Förvånansvärt fallna från skyarna verkade flera ombud vara inför reformen hur statens finansiering till kyrkan radikalt ska läggas om. Det är de miljoner som betalas för att kyrkan sköter samhälleliga uppdrag som gravväsendet eller de medeltida kyrkorna.

"Att den blomstertid nu skulle komma, också i kyrkan, skulle många gärna önska sig."

Den mäktiga Kyrkostyrelsen har redan sänt förslagen till nyfördelning till församlingarna och några tunga inlägg som protest hördes inte i kyrkomötet.

Det folktäta Finland verkar förlora mest, och glesbygden vinna. I Borgå stift kasserar några mindre församlingar och samfälligheter stort. Men totalt är nettoförlusten i vår finlandssvenska närkrets nio miljoner euro.

Efter att precis ha sagt upp och sparat nästan fem miljoner euro per år, ser Helsingfors samfällighet ut att framöver behöva spara tre och en halv miljon till.

I EN STÖRRE BILD utöver statsstödet har totalt över 40 församlingar i Finland inte längre 2030 muskler att klara sin ekonomi.

Man kan inte längre göra som förra gången då man utropade 20 000 medlemmar som den optimala storleken på en församling. Någon kopia av vårdreformen ska kyrkan inte göra.

Blir avstånden till kyrkans gemenskap och gudstjänst större, engagerar folk sig ännu mindre. I norra Finland varnar den ansvarige biskopen för att sammanslagen fattigdom fortfarande bara blir en till ytan större fattigdom.

FÖR BORGÅ STIFT och församlingslivet på svenska är den församlingsreform som nu är på kommande en stor utmaning. Den stiftsstrategi som är på kommande ska enligt den ansvariga stiftsdekanen inte direkt ta sig an de här frågorna.

Och inte heller på finlandssvenskt håll är det alla gånger färdigt småskaligt, nära och trivsamt.

Landets största svenska församling, Esbo svenska, tappar till exempel engagemang i församlingsvalet och utmärks också för att vara rätt osynlig i det också i övrigt ogripbara Esbo. Kapellkyrkor, mindre församlingar och gräsrotsgemenskap behövs överallt när kyrkan läggs om.

Att den blomstertid nu skulle komma, också i kyrkan, skulle man gärna önska sig. Men hur ska det gå till?