Allmänneligt i kyrkan 2.0.13.

13.12.2012
trosbekännelsen som används i kyrkan är svår. Inte bara språkligt, utan också svår att leva efter.
I dag kan man väl konstatera att slutklämmen, den som handlar om kyrkan, hör till de knepigaste. Vi tror på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.
Förmågan att få ihop den krutladdningen är kanske inte helt och hållet något som har med tidsanda att göra. Men i splittersamhället som snart går in i 2013 är utmaningen snarast enorm.

Kyrkans världsliga strukturer och reformer har ältats hela året. Nu är det budgettider och än en gång får församlingarna, och i förlängningen de folkvalda förtroendevalda, stava på satsen om kyrkans väsen. I det här fallet är det mera konkret, och leder till att budgetmoment både lyfts in och stryks. En av de sorgligare för Kyrkpressen, vårt stift och församlingarna i fråga är Raseborgs och Kimitoöns församlingars beslut att inte längre ge alla sina medlemmar Kyrkpressen.

För det är här, när de ekonomiska förutsättningarna för kyrkan hårdnar, som själva grundtanken börjar prövas på allvar. Kyrkostyrelsen har ökat trycket på församlingarna och kräver nu att de ska betala in pensionspengar för att täcka de framtida behoven. De pengarna tas, som någon uttryckte det, vid själva källan – det  vill säga i samband med skatteintäkterna och räknas alltså inte på de utbetalda lönerna.
Det leder i sin tur att de allra flesta församlingar tvingas dra åt svångremmen ännu ett hål. För många börjar situationen bli ohållbar.

Och då skorrar utsagan om ”en enda” kyrka onekligen lite falskt. När representanter för en församling i kyrkomötet sitter och grubblar över var man ska ta pengarna ifrån, drar det ett sus genom salen när ett annat ombud undrar om man inte kan betala bort alltsammans på en gång. Det är bara att erkänna faktum: kyrkan är allmännelig, ja, men dess ansikte är inte detsamma från församling till församling när man ser till resurserna. Den är inte heller det helt och hållet ens när man ser till det andliga kapitalet och teologin. Till skillnad från den frikyrkliga församlingssynen ser den lutherska kyrkan på sina församlingar som celler i en och samma kropp. En församling är inte den minsta enheten i organisationen kyrkan, församlingen är kyrkan.

Men när församlingarna inte längre är lika i det materiella vittrar också tanken om kroppens helhet. Reaktionen blir lätt isolering. Isolering för ”att man kan” eller för ”att man inte kan”. Då byggs skyddsmuren runt den egna församlingen: mitt, eget, lokalt. De rika gör sina egna satsningar, för sina egna församlingsbor, med sina egna pengar. De fattiga sparar på det gemensamma och allmänneliga. Kroppen blir cell, cellen blir min. Men det håller inte, varken teologiskt eller ekonomiskt.
Kyrkans medlemmar flyttar, de är ”allas”. De må vara planterade i en orts andliga drivhus – men inget predestinerar dem att stanna där. De är ingen privategendom utan kyrkans pulserande blod.
May Wikström

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13