Väckelse i administrationen

DEN KOM som en vårförkylning, med en viss fördröjning. Det var insikten om att kyrkans ekonomi är förbi sin peak. Prognoser från kyrkans statistiker visar att den historiska toppen av yttre välstånd är förbi.

Från och med nu kommer intäkterna från den evangelisk-lutherska kyrkans kyrkoskatt inte att hålla undan för inflationen. Pengar och församlingars resurser ska minska med ett par procent per år. Kyrkskatten kommer år 2030 att i Borgå stift vara uppe i närmare 600 euro i snitt per betalande medlem.

"Väckelserörelserna har namn om sig att vara traditionella och bibelkonservativa. Men de har ofta en tidsenlig, lätt administration och ett friskt lekmannaansvar. Förvånansvärt ofta är yttre uttryck moderna."

KYRKOMÖTET som sammanträder i maj har fyra år på sig att, under press, försöka föda fram nya visioner för en smidigare, enklare och mera människo­nära kyrka.

Det nyvalda kyrkomötesombudet Torsten Sandell är tillbaka i Finland efter nio år i Turkiet. Han ser i en intervju för Kyrkpressen vad församlingarna under hans tid utomlands har drabbats av på ett knappt årtionde.

För det första: Kyrkan är allt mer avklädd inpå kalsongerna och sköter ibland mest ett lagstadgat minimum av gudstjänster, övergångs­riter och diakoni.

För det andra ser han en mera polariserad kyrka, där cancel-yxan har gått och teologiska falanger inte längre ens talar med varandra om sin gemensamma kyrka.

EN RISK NU är att kyrkan är för långsam i vändningarna. Det nödvändiga är att sanera resterna av ett stelt ämbetsverk till en varm folkrörelse som bygger på en sjudande iver i familjer, hem och samhällen. Kyrkan behöver medlemmar som tycker det är roligt och meningsfullt att vara kyrka och att göra den. Kyrkan behöver klara modeller för lekmän.

Ett scenario kan annars komma att hålla liberalt folkkyrkofolk vaket i vargtimmen. Det är att fristående föreningar och väckelserörelser – som redan är lekmannarörelser – fyller tomrummet, tar ansvaret, och kanske makten.

När 116 meter höga Klara katedral mitt i Stockholm blev för dyr för folkkyrkan ska ett alternativ ha varit att sälja den som tänkt simhall. Men då trädde en av de svenska väckelserörelserna, Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS), in och började driva kyrkan, lutherskt, men i egen regi.

"Kanske dags att lägga några käpphästar åt sidan och tillsammans bekymra sig för den kyrka man trots allt har gemensam."

VÄCKELSERÖRELSERNA har namn om sig att ofta vara traditionella och bibelkonservativa i läran. Men de har ofta en tidsenlig, lätt administration och ett friskt lekmannaansvar. Här och där blir det andligt museum av det, men förvånansvärt ofta är det yttre uttrycket modernt.

Så vi kan komma att få se kyrkans värdeliberala vara de som vid dagens slut är de konservativa. Som vill att Gud ska få ticka på någonstans under valven i höga, gamla hus.

Samtidigt har väckelserörelserna ibland urartat till att bli protestforum inom kyrkans trygga ram, lite som tonåringen som med sitt trots ändå bor hemma på mammas och pappas bekostnad. Det kanske mattas av om rörelserna får kavla upp ärmarna och stå öga mot öga med den verklighet och de människor mainstream-kyrkans anställda möter varje dag.

Många älskar alltfort sin folkkyrka, trots de brister man uppfattar särskilt i de andras läger. Nu är det kanske dags att lägga några käpphästar åt sidan och tillsammans bekymra sig för den kyrka man trots allt har gemensam.