För 120 år sedan ville nykonfirmerade Amanda och hennes vänner i den lilla österbottniska byn Socklot göra något för andra. Skriftskolan hade tänt en brinnande och ivrig tro. År 1892 grundade de alltså en egen syförening. En av dem hade läst i någon missionstidning att det fanns sådana. Till det första mötet kom sju, åtta unga kvinnor. Den första tiden hölls mötena om kvällarna för att flickorna inte skulle försumma arbetet i hemmen. Så småningom blev samlingarna så populära att det blev trångt i bondstugorna. Fyrtio år senare byggde byborna ett bönehus. Bland dem som reste grunden till det fanns Amandas då vuxna son. Bygget var en utmaning. Bygglagen fick snabbt utöka arbetstimmarna de lovat offra för saken för att ro i land med projektet.
Byn var varken rik eller bördig. Fisket gav utkomst åt en del, och havet gav vad det gav. Men gåvorna – som delades mellan Sjömansmissionen och Finska missionssällskapet – flöt in lika självklara och knappa som vardagslunken i ett ganska grått samhälle. Anspråkslösa var summorna också, fem penni för två koppar kaffe.
Dessa var de osjälviska drömmarna.
i dag tynar talkoandan på många håll, både inom kyrkan och utanför. Våra offer har omvandlats till avlägsna penningtransaktioner enligt fastslagna skatteprocenter, vilka slussas till både bistånd och välfärdsutjämning.
Gott så. Fattigdomsfinland vill ingen ha tillbaka. Också arbetet inom kyrkan kan hålla en stadig kurs tack vare tidsbundna avtal som till exempel görs mellan enskilda församlingar och olika missionssällskap. Det ger kontinuitet och trygghet åt arbetet. Och visst, det finns fortfarande många ovärderliga frivilliga händer som samlar in medel vid sidan av systemen.
Ändå har majoriteten av kyrkans medlemmar i dag ett ganska distanserat förhållande till frivilligt understöd och diakonal hjälp. Det syns till exempel i oviljan att binda sig till att kontinuerligt stöda ett visst ändamål. I stället föredrar man att ge ad hoc till organisationer, beroende på hur det känns just då.
Där institutioner och verk stiger in och tar över dör något annat. Precis som när bostadsområdets fotbolls- och isplan fick kommunalt skött status på grund av att den användes så flitigt - och ringen av frivilliga föräldrar som gav sig ut om vinterkvällarna för att vattna isplanen inte längre behövdes. Något vanns, men något förlorades.
Att ge av sig själv, sin tid och sina gåvor är en vana. Finns den inte borde det inte komma som en överraskning att frågan i dag lyder ”vad har jag för det då?”. Sextio år efter grundandet författar medlemmen Ester en historisk översikt. Hon noterar:
”När man är ung och mitt uppe i arbetet är det inte så lätt att få stillhet. Hur gott är det inte därför att få hjälpas åt.” Bortsett från det ålderdomliga språket i hälsningen kunde det ha varit skrivet i dag. Vi har alla fullt upp. Det känns ändå bra att någon gång göra en gemensam ansträngning, för att man vill hjälpa och ge.
Låt ingenting ta den drömmen ifrån oss.
De osjälviska drömmarna
29.11.2012

May Wikström
Samla era skatter i ... globala indexfonder?
pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44
Niilo Pesonen ny kanslichef i höst: ”Min nådegåva är byråkrati”
kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrkostyrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00
Livet rasade när Karl-Axel blev allvarligt sjuk i akut lymfatisk leukemi
Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17
”Det är ingen guldgruva att driva en lägergård"
LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00
Han grundade traumasjukhuset som i dag ljuder av kvinnors sång
SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpristagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00
Jesus bär Gustaf Sandström efter att dottern försvann
Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44
Klockringning för fred i Gaza - många fick uppropet i sista minuten
ISRAEL-PALESTINA. Det norska initiativet kom plötsligt på – de flesta församlingarna i Borgå stift hann bara med en anonym klockringning för läget i Gaza. 8.8.2025 kl. 13:38
Ingen Pulsgudstjänst i Petrus mer – nytt koncept startar
PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00
Esse församlingshem: Vinden skalade av taket som med en osthyvel
STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21
En Åstrand till? Biskopens son söker juristjobb vid domkapitlet
BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35
Två sökande till toppjobb i Borgå stift
domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14
Om spåntak och cancer, ensamhet och kärlek
Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41
Israel: Landet flyter av politik och profetior – de unga blir mer troende
israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25
"Det var som om mina händer var avhuggna"
Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02
I en värld med fettfobi är frosseri en dödssynd
FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet.
10.6.2025 kl. 10:19
Mest läst
- Jesus bär Gustaf Sandström efter att dottern försvann
- En Åstrand till? Biskopens son söker juristjobb vid domkapitlet
- Två sökande till toppjobb i Borgå stift
- Ingen Pulsgudstjänst i Petrus mer – nytt koncept startar
- Esse församlingshem: Vinden skalade av taket som med en osthyvel
- Livet rasade när Karl-Axel blev allvarligt sjuk i akut lymfatisk leukemi
”De sista ska bli de första”
fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36
Här suddas gränser mellan titlar och andliga uttryck ut – runt kaffebordet ryms alla
kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43
Alla är välkomna när retreatgården Snoan firar 50 år med en festival för stillhet
festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström.
28.8.2024 kl. 16:17
"Vi kunde ha valt en annan väg"
SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36
”Vi ville inte ha en maktkamp”
konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet