Det är en egen sorg i sig – för nu är det för sent att tala mer om någonting alls

21.11.2023

Det är en egen sorg i sig – för nu är det för sent att tala mer om någonting alls
Nina Österholm jobbar med information i Helsingfors församlingar.

Sedan min mamma gick bort i somras har jag läst ganska mycket om döden. Det råder ingen direkt brist på texter på temat – kanske är det mesta faktiskt redan sagt om döden. Därför tänker jag inte dikta några egna djupsinnigheter utan dela med mig av tre korta citat som jag råkat fastna för:


”Döden tar
ingen rast (...) Den finns där, överallt, hela tiden. Ingen tänker riktigt på den, för annars skulle man bli galen. Den är som en hund som hela tiden springer slalom mellan våra ben, men vars närvaro vi inte lägger märke till förrän den dag vi blir bitna. Eller, än värre: om den biter någon närstående”, skriver Valérie Perrin i boken Färskt vatten till blommorna.

När min mamma dog gick min katastrofkänsla i taket. Varje samtal är ett dödsbud, varje försening en storolycka.


När min mamma
dog gick min katastrofkänsla i taket. Varje samtal är ett dödsbud, varje försening en storolycka. Jag vet att jag överreagerar och försöker verkligen lugna ner själen, men det är svårt när alla mätare visar katastrof. Jag kan inte låta bli att tänka på döden fast jag verkligen inte vill tänka på döden. Men jag gillar bilden av döden som en hund (åtminstone är det trevligare än liemannen). Jag låter den springa, jag vet att den är där, men kanske är den inte så farlig trots allt.



”När du är ensam och sorgsen till sinnes. Sök upp våra vänner. Skratta åt allt som vi brukade göra. Känn saknaden, men låt mig gå”, skriver Christina Rossetti (red. övers.).


Mitt föräldrahem,
min mammas hem, är upp och ner. Jag har plockat och röjt hela hösten. I natt drömde jag att hon skulle komma hem från sjukhuset och jag tänkte, i drömmen, oj nej – vad ska hon säga om röran där hemma?! Men hon finns inte kvar, inte heller hennes starka åsikter om det mesta finns kvar. Dem får jag släppa. Jag behöver inte tänka på vad hon hade tyckt om det ena eller det andra. Jag minns, jag kan glädjas över minnen, men jag får släppa henne. Hon går nog också själv hellre vidare till någon bättre fest än blir kvar här och hänger över mig. Vi får minnas, men låta varandra gå.

Jag behöver inte tänka på vad hon hade tyckt om det ena eller det andra. Jag minns, jag kan glädjas över minnen, men jag får släppa henne.

”Saknaden är alla ’jag älskar dig’ som blev osagda.” (Okänd)

Allt är kanske sagt om döden, och allt om att leva i nuet. Men har du berättat för dina nära och kära att du tycker om dem – också i dag? Vi kommunicerade inte särskilt bra med min mamma. Det ledde till ganska stora svårigheter i det skedet när man borde ha kunnat tala öppet om sjukdom och död. Och det sörjer jag nu i efterhand. Det är inte bara kärlek som inte fick de rätta orden utan också mycket annat blev osagt eftersom det inte hörde till att tala om svåra saker i vår hemkultur. Om något mot förmodan var svårt så fanns det alltid en snabb lösning på det. Det löser sig, och skärp dig, och nu talar vi inte mer om det. Och det är en egen sorg i sig. För nu är det för sent att tala mer om någonting alls.

Nina Österholm

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00