Jag börjar alltid med dödsannonserna

Jag börjar alltid med dödsannonserna. Bläddrar snabbt förbi nyheter, kultursidor och ledaren till sidan med symmetrisk sorg. Rektanglar och kvadrater som sätter punkt för ett liv på jorden. Jag räknar de stående rektanglarna, jag räknar också mellanrummet mellan född och död och läser sen listan på anhöriga. Allt är så avskalat och så kortfattat. Skulle det inte vara för dikten så skulle de vara lika opersonliga som ett meddelande från en myndighet. Men dikten säger mycket. Även de slitna stroferna gör en människa synlig.

Nekrologerna är sällan särskilt lyckade. Dem har jag slutat läsa för länge sen.

Nekrologerna är sällan särskilt lyckade. Dem har jag slutat läsa för länge sen. De följer ett märkligt manus som mera påminner om en CV än en beskrivning av ett liv. Långa intetsägande listor på arbetsplatser och orter man bott på och först på slutet kommer någon rad om familjen. Jag vill ha tvärtom, långa listor på alla mina barn och vänner och allt vad de har betytt för mig. Mina arbetsplatser får man gärna lämna bort, de berättar inget.


Men en söndag kom en nekrolog som var fullständigt annorlunda. En man har förlorat sin hustru sedan 60 år och han håller inte inne med kärleken. I texten om sin livskamrat finns meningar som: ”Det är som om en del av mig har skurits bort” och ”I vårt underbara hem, som hon har skapat, är det tyst, nu kommer ingen. Aldrig mer.” Han skriver: ”Jag älskade henne så och hon mig. Detta att ens käraste dör är mycket svårt.”

Hans saknad och förtvivlan syns i varje bokstav men deras kärlek känns i hela kroppen.

Hans saknad och förtvivlan syns i varje bokstav men deras kärlek känns i hela kroppen. Hon fattas honom, på alla plan. Sorgen är bråddjup för att kärleken också var det. Det som berör på ett särskilt sätt är att det är en man som offentligt visar kärlek till sin kvinna. En man som vågar visa sårbarhet, en man som vill visa sin saknad. Det händer sällan. I hans text finns heller inte några arbetsplatser eller akademiska titlar. Inga utlandskommenderingar som kommer före orden om barn och hobbyn.

Här kommer kärleken först. Deras kärlek men också kärleken till vännerna, hennes vänner. ”Det viktiga i livet är kärleken och många älskade henne”, summerar han vackert. Det här är en nekrolog jag gärna skulle få men också en nekrolog jag vill skriva. Men inte på länge. Hoppas att jag slipper en tid till.