"Det handlar alltid om att ge upp något vi trivs bra med"

Jag hade nyligen förmånen att lyssna till en av Finlands främsta framtidsforskare, Mikko Dufva. Han beskrev varför det är så svårt att styra utvecklingen, om det så handlar om samhällsfrågor eller det egna livet.

Problemet är inte att förstå problemet. Det är den lättaste delen. Problemet kan vara att vi släpper ut för mycket koldioxid, att jag sitter stilla för mycket, eller att kyrkan inte når 25-åringar.

Inte heller lösningen är egentligen svår att greppa. Vi behöver äta mindre kött och sluta använda fossilt bränsle, jag behöver röra mer på mig och kyrkan måste lära sig lyssna på vad 25-åringar behöver i stället för att ge dem färdiga svar.

"Det som är svårt, menar Dufva, är att ta det första steget mot den lösningen."

Det som är svårt, menar Dufva, är att ta det första steget mot den lösningen. Även om vi vill ha lösningen vill vi inte göra det som krävs för att komma dit. Det handlar alltid om att ge upp något vi trivs bra med.

Man tänker osökt på den unge rike mannen i evangeliet. Han visste vad han hade för problem (”jag vill vinna evigt liv”) och Jesus ger honom lösningen: att följa honom. Men Jesus beskriver också det första steget och det gör mannen bedrövad: sälj allt du äger och ge åt de fattiga.

Ofta använder vi problembeskrivning som en ursäkt för att inte ta något steg alls. Vi intalar oss att om vi bara kan förstå problemet tillräckligt väl så ska problemet lösa sig självt.

Dufva menar att vi behöver börja i andra ändan. När vi betraktar möjliga framtider, från riktiga katastrofscenarier till att saker kan bli riktigt bra, så uppstår ett slags fönster inom vilket vi uppfattar att saker är möjliga. Det handlar inte så mycket om vad som verkligen är troliga scenarier, utan mer om vad vi på rätt subjektiva grunder uppfattar som realistiskt.

En viktig orsak till hur detta fönster placeras är de framtidsbilder vi möter i media och underhållning. När vi konfronteras med hotfulla budskap från våra politiker och med dystopier på Netflix blir vår uppfattning om framtiden mörk. De goda möjligheterna känns inte mer möjliga. Så tar vi inte de steg som kunde leda oss mot en bättre framtid.

"De goda möjligheterna känns inte mer möjliga. Så tar vi inte de steg som kunde leda oss mot en bättre framtid."

Det här gäller inte minst kyrkan, där vi under lång tid låtit sjunkande kurvor dominera vår bild av framtiden.

Därför behöver vi bättre framtidsbilder. Bara om vi vet vad det är vi offrar vårt bekväma nuläge för kan vi ta det där första obehagliga steget.

Den unge rike mannen må ha gått bedrövad bort, men den dominerande bilden i evangelierna är av att Jesus får människor att ta det första steget genom att förkunna Guds rike.

Det är fortfarande vår viktigaste uppgift.