Den bor tidvis på Lärkkulla och i Borgå domkyrka, men gemenskap kan uppstå var som helst

22.02.2023
Nina Österholm jobbar med information i Helsingfors församlingar.

”Ja ha aldri vari i Österbotten och int tänker ja faa hellää.”

Så heter ett av lagen i den gamla sketchen Föreningsmaraton som man kan glädja sig åt – eller sucka över – på Youtube. Även om jag personligen fortfarande skrattar massor varje gång jag hör den, så gillar jag också Österbotten väldigt mycket. Jag är ju gift med en Jeppisbo – och själv nylänning, så vi kombinerar det bästa ur två världar. Men inte helt utan kulturkrockar. För även om det är en fin tanke, så har åtminstone jag aldrig upplevt att det skulle finnas någon enhetligt svenskspråkig befolkning, eller någon självskriven gemenskap på svenska i Finland.



För vad har egentligen jag som svenspråkig helsingforsare gemensamt med Karleby-, Lovisa- och Mariehamnsborna? Upplevelsen av att leva som minoritet i förhållande till majoritetsbefolkningen känns åtminstone väldigt olika i huvudstadsregionen, jämfört med många andra orter i Svenskfinland. I min vardag är svenskan ett privat språk som i första hand används i hemmen, och endast delvis på jobbet. Min erfarenhet av Vasa som studiestad är en betydligt smidigare tvåspråkighet, för att inte tala om Jakobstad där jag levde en sommar på svenska.

"Vad är det då för poäng med en gemenskap som Borgå stift? "

Vad är det då för poäng med en gemenskap som Borgå stift? Kunde vi inte ha ett större utbyte eller djupare samarbete med våra geografiska grannförsamlingar, oberoende av språket? Är vårt geografiskt utspridda stift verkligen den bästa lösningen?

Jag tror poängen heter Ungdomens kyrkodagar och Höstdagarna, den kallas stiftsdagar och kyrkomusikdagar. Den bor tidvis på Lärkkulla och i Borgå domkyrka, men gemenskap kan uppstå var som helst – till och med på Teams! För mig är Borgå stift ett levande kulturutbyte, ett nätverk och en möjlighet. Vårt gemensamma språk är den bro och det lim vi kan använda för att bygga gemenskap med människor som kommer från en helt annan landsända än jag själv, från en främmande kontext och – inte minst – en annorlunda kyrklig tradition.

"Men jag tror inte gemenskapen förs vidare per automatik genom generationer. Vi behöver jobba på vår enhet och ta de chanser som det gemensamma språket erbjuder oss."

Men jag tror inte gemenskapen förs vidare per automatik genom generationer. Vi behöver jobba på vår enhet och ta de chanser som det gemensamma språket erbjuder oss. Det är en bonus, en stående inbjudan, en bro till något nytt. Svenskfinland är åtminstone inte för mig någon sluten krets inom vilken djup enighet råder, men däremot en möjlighet att skapa kontakter och vidga mina snäva huvudstadsvyer på ett relativt enkelt sätt.

Min hälsning till alla deltagare i finlandssvenskt föreningsmaraton är alltså att göra en minst en resa inom Svenskfinland, det vill säga inom Borgå stift, detta jubileumsår till ära. ”Ha du int vari förr e’ de dags nu! Kom till byn!”

Nina Österholm

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02