Mitt i det gråa

Ibland kan gråheten understrykas också i situationer där man lika bra hade kunnat se mer optimistiskt på läget. Det är en stor skillnad mellan att säga ”hans hår hade börjat gråna” eller ”han hade silverstänk i håret”. Skönheten finns i betraktarens öga brukar man säga, och jag tror att det också kan gälla för det gråa.

Jag tror det är viktigt att uppgradera det gråa och vardagliga. De flesta dagarna i vårt liv är ju alldeles vanliga dagar. Om vi bara går och väntar på undantagen – helgerna, festdagarna, semestern – gör vi största delen av vårt liv till en ointressant transportsträcka.

Det här gäller också mitt liv om kristen. Det handlar sällan om exceptionella upplevelser och svallande känslor. Kärnan i tron är för mig en stilla förvissning om att vad som än händer finns jag i Guds hand.

Den här världen var i Guds hand redan innan jag föddes. Under mina doktorandstudier kämpade jag med den franska filosofen Paul Ricoeurs texter. Därifrån bär jag bl.a. med mig uttrycket ”toujours déjà là”: Gud finns alltid redan där innan jag stiger in i handlingen. Gud finns alltid redan där när jag möter nya människor och besöker nya platser i mitt arbete.

Ibland tar vi kristna på oss ett orimligt stort uppdrag. Vi agerar som om vi trodde att det var på vårt ansvar att föra in Gud i andra människors liv. I stället handlar det om att hjälpa andra att upptäcka hur Gud är verksam redan nu överallt omkring oss: i naturens storhet uppenbarad också en grå höstdag och i medmänskligheten förverkligad i vardagens må sysslor. Mitt i det gråa spirar hoppets och kärlekens evangelium.