Tänk om fåret förtröstade, tänk om vi faktiskt inte behöver vara rädda?

24.01.2023
Amanda Audas-Kass är modersmålslärare.

Vi har hört det sägas rätt ofta, vi föräldrar i min generation. Våra barn kommer att vara den första generationen på länge som får det sämre än sina föräldrar.

Jag har hört det, men länge förstod jag det inte. På vilket sätt skulle det kunna bli sämre? Men så kom några år när ett virus ritade om hela spelplanen. Barn och unga satt hemma, hur de hemmen än fungerade eller inte fungerade. Hobbyer lade lapp på luckan och undervisning bedrevs på distans. Med kort eller ingen varsel lades hela klasser, skolor och daghem i veckolånga karantäner. Och kanske mest av allt – hela grundtryggheten naggades i kanten.

Vi som trodde att vi var så trygga.

"Och kanske mest av allt – hela grundtryggheten naggades i kanten."

Och när vi äntligen fick slänga våra munskydd och vågade börja ha framtidsplaner igen så startade vårt grannland ett krig som förändrade allt på nytt. Nu lär sig mina barn ord i samhällslära som jag trodde och hoppades att de skulle behöva lära sig ”bara” i historia. Den redan rejält naggade grundtryggheten blev ännu mindre.

Vi som trodde att vi var så trygga.

Och mitt i det här otrygga tänker jag på förtröstan.



Det finns en berättelse som jag älskade som barn och som jag älskar om möjligt ännu mer som vuxen. En berättelse om ett får som tappas bort och en berättelse om en herde som letar tills fåret är återfunnet. Jag minns att jag som barn tyckte om festen och glädjen när fåret var tillbaka och ordningen återställd. Men jag minns också skräcken som jag föreställde mig att det lilla fåret upplevde när det hade gått vilse, när fåret låg ensam och rädd och väntade på sin herde. Eller?

"Som vuxen insåg jag att det inte står något om någon rädsla."

Som vuxen insåg jag att det inte står något om någon rädsla. Det kan förstås hända att fåret var lamslaget av skräck även om det inte står i texten, men tänk om inte? Tänk om fåret låg där och förtröstade istället för att darra av skräck. Tänk om fåret tuggade i sig lite gräs och var alldeles viss om att herden skulle hitta fåret innan det var för sent. Kanske fåret kände sin herde så väl att fåret bara visste att allt skulle ordna sig?

Tänk om vi hade rätt. Tänk om vi var så trygga. Tänk om vi är så trygga.

Inte för att inget farligt kan hända. Det händer farligheter. Hela tiden. Det finns inga smärtfria liv, det gör ont att leva ibland. Ibland ofta. Men jag har nåden att få tro att vi inte är övergivna. Att också när vi är helt vilse så finns det någon som älskar oss och som letar efter oss. Tänk om vi faktiskt inte behöver vara rädda. Tänk om grundtryggheten finns kvar. Också nu. Orubbad och orubblig.

Amanda Audas-Kass

KATASTROFHJÄLP. Esbo kyrkliga samfällighet har anslagit 30 000 euro i katastrofhjälp för civila offer i det pyrande kriget i Gaza. Hjälpen förmedlas av Finska Missionssällskapet (FMS). 22.10.2025 kl. 14:39

betraktat. Hur älskar jag någon jag aldrig har sett med hela mitt hjärta, hela min själ och med hela mitt förstånd? Är inte det att kräva lite mycket av mig? 19.10.2025 kl. 19:30

KONSTDONATION. Konstnären Rolf Holm donerade under fredagen 45 tavlor till Borgå stift. Planen är att konsten ska ges vidare, berättar biskop Bo-Göran Åstrand. 17.10.2025 kl. 16:44

HERDETJÄNST. Fredrik Kass söker kyrkoherdejobbet i Korsholm. Han har varit kyrkoherde i Kvevlax sedan år 2019. 17.10.2025 kl. 15:24

laestadianism. Det är inte svårt att finna spår av Lars Levi Laestadius i Pajala. Han har namngett både vägen till kyrkan och Pajalas gymnasium. – Det är Laestadius bygder. Jag visste nog inte vad som väntade mig här. Jag gick bara igång på att Gud sa att jag skulle vara här, säger prästen Maria Smeds. 17.10.2025 kl. 10:00

SÁPM. Hon blev präst lite motvilligt. Men i svenska Sápmi har Maria Smeds funnit sin plats. – Jag känner att hela min prästvigning bara handlar om det här uppdraget i norr. Det är nästan som om jag är designad för det, säger hon. 17.10.2025 kl. 10:00

LIVSBERÄTTELSE. Det började med O helga natt i julkyrkan i Munsala. Sedan dess har Christian Vesterqvist uppträtt i många kyrkor med sina tolkningar av Johnny Cash. 16.10.2025 kl. 11:29

Personligt. Kenneth Morales har blivit vuxen i Finland. Här har han gått igenom kriser, kommit ut på andra sidan, börjat uppskatta den finska vurmen för ordning och reda och de starka familjevärderingarna. Men en sak har han svårt att omfatta: vi är så oroliga hela tiden. Det är som om hela befolkningen är lite ängslig. 15.10.2025 kl. 14:16

begravning. Snabbt dyrare gravar och allt enklare ambitioner bland de anhöriga – det förändrar vår kultur kring död och begravning. Det ser Christina Grönroos som driver begravningsbyrå i Sibbo. 15.10.2025 kl. 11:08

BRANSCHBYTE. Med Mikaela Strömberg-Schalin som ny stifts­jurist får den finlandssvenska landsbygden rätt så säkert en röst i domkapitlet i Borgå. 14.10.2025 kl. 15:48

Helsingfors. Kommer vi att upprepa de misstag som begicks under 90-talets depression? frågar familjerådgivare Anna Korkman-Lopes på familjerådgivningens 80-årsjubileum. 14.10.2025 kl. 15:06

skam. För Camilla Hellberg blev en teaterföreställning ett sätt att undersöka och förmedla hur skammen efter ett trauma kan se ut. – Jag vill visa hur skammen sipprar in på alla livsområden, men att det finns en väg ut. 14.10.2025 kl. 13:38

Äktenskap. Det finns en koppling mellan sex och bön. Gräset kanske faktiskt är grönare på andra sidan. Det finaste i vårt liv kan vi inte kontrollera. Bland annat så tänker Emma Audas om äktenskapet. 13.10.2025 kl. 13:21

musik. Marcus Granfors magnum opus föddes ur en separation – som landade i ett äktenskap. Han är en rektor från Vasa, men också frontfigur för The Heartbeat Band. Ett band som spridit vackert vemod sedan 2013. 9.10.2025 kl. 11:44

ledarskap. Som direktör vid en marknadsföringsbyrå gick Niklas Anderssons liv på höga varv. Sedan kom coronapandemin. Sedan frågade hans mopedgrabb därhemma om inte de skulle gå på Alphakurs tillsammans. 7.10.2025 kl. 15:58

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02