Äldre personer vittnar om hur gudsförtröstan fanns med som en naturlig del av vardagen under vinter- och fortsättningskriget

10.11.2022

Ulrika Hansson  är redaktör på Kyrkpressen.

Min farmor Viola föddes 1903 i Terjärv. Med lite tur hade jag kunnat få träffa henne. Hon skulle ha varit 74 när jag föddes, men dog långt tidigare. Jag har tänkt på henne på sistone, när jag staplat ved, när jag följt med våra kilowattimmar med ängsligt intresse, när jag tittat in i brasan på kvällen, när jag läst om krig, energikris och livsmedelsbrist.

När Viola var ung fanns det en rysk kasern i grannbyn Kronoby. När tiderna blev oroliga spred soldaterna skräck med sitt ofog. De stal egendom, skar sönder fisknät, dök objudna upp på fester, och en gång fängslade de hela frivilliga brandkåren, tillika förtäckt skyddskår. Förryskningen kom i vågor. Vissa unga män drömde om äventyr, men också om höga ideal som fosterland och försvar. En del sökte sig till jägarrörelsen i Lockstedt, däribland Terjärvbon Uno Fagernäs som senare blev general. Tänk att min farmor kunde ha suttit och berättat om allt det för mig, inte som något avlägset och diffust utan som uppväxtskildring. Jag hade knappast anat vilken aktualitet hennes berättelse skulle ha i dag. Bland annat har ofoget blivit teknologiskt.

"Tänk att min farmor kunde ha suttit och berättat om allt det för mig, inte som något avlägset och diffust utan som uppväxtskildring. Jag hade knappast anat vilken aktualitet hennes berättelse skulle ha i dag."

Vi ska lära oss av historien. Så mycket har jag förstått. Men vad är det vi ska lära oss? Att inte förvånas över att de stora alltjämt vill bli större? Att inte chockas av en mäktig grannes nycker? Eller att förlita oss på Gud? Det sistnämnda låter vackert, men jag gissar att det klingar främmande och aningslöst för väldigt många i dag. Äldre personer som jag intervjuat vittnar däremot om hur gudsförtröstan fanns med som en naturlig del av vardagen under vinter- och fortsättningskriget, så där som man äter, småpratar och tvättar sig. Hur ser den förtröstan ut i dag? Alfred Backa, som finns intervjuad i detta nummer, säger att han inte tycker att man ska föra vidare en slentrianmässig tro, att det ska vara av övertygelse man ger något vidare. Jag tror jag vet precis hur han tänker, och jag anar att det är så nya generationer tänker. Vi ska få bestämma själva, om vi tror eller inte, om vi blir döpta eller inte. Varför blint följa skocken?

"Äldre personer som jag intervjuat vittnar däremot om hur gudsförtröstan fanns med som en naturlig del av vardagen under vinter- och fortsättningskriget, så där som man äter, småpratar och tvättar sig. Hur ser den förtröstan ut i dag?"

Jag förstår tanken. Ändå vill jag på något märkligt sätt fösas framåt av det där uråldriga, av ett mässande Fader vår i en gammal kyrka på en hård bänk. Allt stillnar för en stund, trots att tradition också kan rymma tusen frågor och tvivel.

På ett kulturevenemang nyligen fick jag tillsammans med mest äldre människor resa mig och sjunga Alexander Slottes ”Slumrande toner”. Det är lite samma grej, tänker jag: när vi står där och sjunger tillsammans uppstår ett litet rött pörte i en mörk och oöverskådlig skog. Böj ditt huvud! Träd försiktigt! Helig är platsen, där fädernas hägnande andar bo.

Ulrika Hansson

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00