Byråkrater, okej, men vad gör de?

01.08.2022
Jan-Erik Andelin är redaktör för opinion och samhälle vid Kyrkpressen.

KYRKOMÖTESOMBUDET sänker rösten i korridoren utanför kyrkomötets sessionssal. Det plågsamma därinne tycker hen inte är klyftan mellan de teologiskt liberala och de konservativa – vilket omvärlden ofta tror.

Jobbigare, säger ombudet, är den stora sprickan mellan församlingsfältet och kyrkomötet som fattar beslut versus Kyrkostyrelsen i Helsingfors som bara långsamt verkställer dem. Om över huvud taget.

"Det är inte klyftan mellan de teologiskt liberala och de konservativa som är det jobbiga. Utan sprickan mellan församlingsfältet och Kyrkostyrelsen."

DEN EVANGELISK-lutherska kyrkans centrala förvaltning är i och för sig inte överstor. Även om många finländare tror någonting annat är kyrkan inte heller toppstyrd. Den har hierarkiska drag, med småpösiga auktoriteter här och där. Men kyrkan besluter om sina angelägenheter överraskande decentraliserat. Inte ens ärkebiskopen är någon koncernchef utan bara ”den främste” bland andra ledare.

Men frågan är om de centrala organ som finns, Kyrkostyrelsen, domkapitlen och de stora samfälligheternas ämbetsverk gör rätt saker.

Så långt har det gått att den mest munviga bland biskoparna vid senaste kyrkomöte stod upp och raljerade över centralkyrkans fascination över projekt och processer – och fick långa applåder.

Och sessionssalen fylldes av en stoiskt granitgrå kristen harm när det blev tal om samarbetsförhandlingarna vid Kyrkostyrelsen. Det skulle sparas en miljon euro. De fast anställda tryggade sina egna positioner, varenda en.

De som fick gå var vikarier, deltidsanställda och stipendiater.

FÖRSAMLINGSPASTOR Edgar Vickström i Mariehamn väcker (KP nr. 15) ytterligare frågor om vart den evangelisk-lutherska kyrkan med sin centrala ledning är på väg. Eller snarast vart den vill vara på väg.

Vickström är inte vilken färskpressad teolog som helst, utan har en lång bakgrund inom bank, holding och offentlig förvaltning. I det vitala öriket Ålands egen lilla värld, men dock.

"Det är knappast Kyrko­styrelsen som ska vara trädgårdsmästare vid den gallringen."

Kyrkostyrelsen kunde läggas ner, och sedan byggas upp igen till de delar som visar sig faktiskt behövas, tycker Vickström.

Pedagogik, eller populism, att säga det så brutalt, men det visar hur som helst på gny och gnissel i kontinentalplattorna om att någonting behöver göras.

BYRÅKRATI är inte i sig någonting ont, lärde en finlandssvensk profil i förvaltning en generation av oss i media eller offentlig sektor. Byrå­kratin gör saker rättvist, jämlikt, tryggt och systematiskt – och är i bästa fall ett stöd för det skapande och kreativa.

Men vad gör kyrkans byråkrati? Den påför gräsrotskyrkan en massa statistikföring och krångliga skrivbordsuppgifter, säger kyrkoherde Mats Lindgård i det här numret.

Enbart i Borgå stift verkar kyrkbyråkratin också ha vita fläckar och luckor. Domkapitlet är det pastoral-juridiska ämbetsverket och Kyrkostyrelsen tips- och materialcentralen för församlingarnas dagliga verksamhet.

Men särskilt inom ekonomin och i att där ha upplägg för framtiden verkar samfälligheter och församlingar förvånansvärt ensamma.

VI BEHÖVER en förvaltningsrensning i kyrkan. Centrala etos behöver blir tydligare och kamratstödet i förvaltningsfrågor stadigare. Men det är knappast Kyrkostyrelsen som ska vara trädgårdsmästare vid den gallringen.

Jan-Erik Andelin

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Arbetsmiljön sägs vara dålig. Verksamhets­ledaren är arbetsskyddsanmäld för sitt ledar­skap. Men kyrkorna har också dragit sig ur och låtit det hända. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00