Sverige: Utanför måste lösas inifrån

UPPLOPPEN i Sverige under påsken mellan förortsgäng och polis blev de värsta hittills. Våldet var överlagt, stenarna vässta. Målet var att skada och döda poliser.

Upploppen sades handla om Koranen. Men det gjorde de nog inte. Och inte heller om religion.

Det var inte så att aktiva svenska koran­läsares religiösa känslor blev så sårade av den danska hatclownen Rasmus Paludans jippo att resa runt och bränna deras heliga bok att de tog till våld.

Våldet föddes i en kriminellt mönster, där gäng är i krig med varandra, och med myndigheter och polis, i en eskalering Sverige inte får bukt med.

I DEN så kallade Förorten, utsatthetens icke-geografiska stift i Sverige, är många säkert intuitivt arga. En villkorslös svensk yttrandefrihet ser ut att ge de etablerade i samhället grönt ljus att håna dem som i betongghettona redan är utpekade.

I Förorten som Medel-Svensson och numera även Integrerade Ali allt oftare talar om som om ett främmande land.

Merparten av dagens kriminella gäng är från miljöer med muslimsk bakgrund. Så hade 80-talets jugoslavmaffior sin kulturella bakgrund på Balkan, medan den brottslighet som kom från Finland drevs av döpta lutheraner med alkoholproblem.

»Har samhället som mål att göra sig av med religionen kastar det lätt viktiga verktyg i sjön.«

DEN SVENSKA politiska oppositionen har ingen lösning på problemet. Straffa hårdare. Porta flera, heter det.

Men undvik gärna Paludans fälla, gropen där man till sist sitter och tycker att den främmande kulturen, eller Koranens religion, är roten till det onda.

Islamforskare i Sverige har antytt att en del av lösningen snarare redan finns inom islams egen kulturgemenskap av 800 000 muslimer i Sverige.

Det finns moskéer som får bort de unga från gatorna. Det finns imamer och ledare som får de unga att sluta med våld och ja, faktiskt, komma till tro.

De blir förstås inga religiösa Stureplansliberaler direkt, utan är fortfarande i grunden konservativa till sin livssyn på ett sätt som fortsätter utmana det etablerade Sverige. Men de slutar med våldet som föröder allt. Den bästa chansen att bli vänlig och tolerant som vuxen är att inte dö när man är ung.

Också finländska medier har uppmärksammat unga kvinnor från miljöer i Mellanöstern som modigt här i Norden gör storinsatser mot hederskulturen – inifrån. Men hijaben kvar, fast vi nordbor ibland okunnigt tycker att inget befrielsearbete går att göra utan att först göra sig av med det modet och den yttre symbolen.

ALL RELIGION har fröet till en trygghet och ett lugn i det eviga, också när världen omkring är föränderlig och otrygg omkring den som ber sin bön.

Men ett nordiskt samhälle som har som sitt tysta projekt att snöra av religion som någonting föråldrat och förlegat kastar lätt de här verktygen i sjön. Och kan till slut bara straffa och porta.