"Det är lustigt hur man kan bli så glad då någon ljuger väl"

UNDER JULLOVET hittade vi i familjen ett underbart litet spel som gick ut på att klara ett uppdrag. Alla fick sig tilldelade varsin roll att spela och alla var officiellt på samma team som skulle samarbeta för att nå fram till målet. Men några stycken hade rollen som sabotörer som skulle se till att laget inte kom fram till målet. Eftersom rollerna var anonyma krävdes kreativa lögner från sabotörernas sida för att inte avslöja sig. Det var hysteriskt roligt och hur knäppt som helst.

PÅ NYÅRET hände det igen. Då spelade vi ett liknande spel med kompisgänget. Spelet gick ut på samma sak men rollerna var mer avancerade och med tio spelare uppstod en mera omfattande dynamik. Det var inte första gången vi i kompisgänget spelade det här spelet men jag slogs igen av hur bra vi alla är på att hålla pokerface. Trots att vi känner varandra väldigt väl var det riktigt svårt att lista ut vem som var vem. Alla var misstänkta, potentiella sabotörer. Ja inte jag då, men alla andra ...

JAG ÄLSKAR den här typen av spel som enbart bygger på samtal inom gruppen. Spelen är skickligt uppbyggda så att spänningen konstant hänger över diskussionen. De beslut som gruppen gemensamt tar kan sluta väl eller så blir de ödesdigra. Allt man kan göra är att lita på vad den andra säger även om det senare kan visa sig att denne är en sabotör. Sådana här spel förutsätter att alla spelar helhjärtat för att det ska vara roligt. Då det sker skapas en stark sammanhållning även om alla inte spelar på samma lag.

Lögn är något som i det här sammanhanget premieras och det är lustigt hur man kan bli så glad då någon ljuger väl och lyckas lura hela gruppen. Trots att folk skamlöst ljuger för varandra stup i kvarten så lär man på något vis känna varandra bättre och skapar till och med en större tillit till varandra.

EN INSIKT jag fick efter nyåret var hur sällan det händer att man sitter med en grupp människor och bara är tillsammans utan att någon tar fram telefonen och blir frånvarande. Det finns något så helande och glädjande då alla är närvarande och bidrar med sig själva. Ja, jag vet, pandemi, men kan vi inte komma överens om att vara mer närvarande under detta år? Låt oss ge oss själva som gåva åt varandra.