Vi lever i en tid besatt av fysisk skönhet

Det började oskyldigt. En svettig semesterdag i somras fick jag ett samtal. ”Vill du ha en gratis ansiktsbehandling?” Jag som vänligt brukar tacka nej till dylika erbjudanden tackade till min förvåning ja. Kanske var det så att jag under en tid gått och funderat på livets förgänglighet? Eller helt enkelt den fysiska skönhetens förgänglighet?

”Kanske var det så att jag under en tid gått och funderat på livets förgänglighet? Eller helt enkelt den fysiska skönhetens förgänglighet?”

Jag har aldrig intresserat mig för hudvård. Jag har (oftast) tvättat min hud på kvällen, ibland med en rengörande produkt, ibland med de billigaste tvättlappar jag har hittat på varuhuset. Jag har trott på dem som sagt att dyra hudvårdsprodukter egentligen är humbug.

Jag har märkt att små rynkor har dykt upp lite varstans, men jag har tänkt att om man har tur i genlotteriet kanske de djupa rynkorna låter vänta på sig. Jag har klappat mig på axeln för att jag inte utsatt mig för så mycket sol, men om sanningen ska fram tycker jag inte om att sola.

Så – jag besökte kosmetologen för att få min avgiftsfria ansiktsbehandling. Det sägs att det inte finns något som är gratis i världen. Det stämmer. Det sved i plånboken när jag betalade för en påse full av produkter och minutiöst påbörjade min nya hudvårdsrutin – morgon och kväll.

Vi lever i en tid besatt av fysisk skönhet. I Liv Strömquists färska bok ”Inne i spegelsalen” säger hon att hela vår kultur just nu går ut på att förtränga döden. Men egentligen är allt förgängligt: Pengar, status, ägodelar, maktpositioner och prestationer. Inget av det går att ta med sig i graven. Men – skönhet är bara lite mer påtagligt förgängligt.

Den belgiska 1600-talsteologen Lawrence Beyerlinck skrev att ”speglar orsakar en sjukdom i själen”. Strömquist säger att det här är någonting som alla som har stirrat för länge på sig själva i en spegel lagt märke till.

”Den belgiska 1600-talsteologen Lawrence Beyerlinck skrev att speglar orsakar en sjukdom i själen”

Tillbaka till min hud. Efter två månader av hudvårdsrutin har kanske porerna på hakan blivit något mindre. Men mitt ”glow” har inte ökat och jag har dessvärre inte blivit lyckligare. Men lite fattigare.