En människas längtan blir inte någonsin helt uppfylld

I podcasten Stormens utveckling i våras diskuterade den svenska tänkaren och serietecknaren Liv Strömquist dokumentären ”The Social Dilemma” (Netflix). Dokumentären utforskar ”de sociala nätverkens inverkan på oss människor, effekter som är så farliga att teknikexperterna själva varnar för sina egna skapelser”.

Strömquist är inte särskilt förtjust i dokumentären, bland annat för att hon tycker att den är alarmistisk. Ända sedan tidernas begynnelse har vi människor varit rastlösa och krävt underhållning.

Hon tar spjärn mot Blaise Pascal, en fransk matematiker, fysiker, teolog och filosof som levde på 1600-talet. Människan är byggd så från början att vi lider av ständig oro, leda och rastlöshet.

Blaise Pascal skriver så här: ”Jag har funnit att människornas oro beror på en enda sak, detta att de inte kan stanna i lugn och ro i ett rum. Ingenting är olidligare än den fullkomliga ron, utan lidelser, utan affärer, utan någonting att göra. Då känner man sin intighet, sin isolering, sin otillräcklighet, sin vanmakt och sin tomhet. Och från botten av människosjälen stiger det genast leda, melankoli, tunga tankar, sorg, agg och förtvivlan.”

"Ingenting är olidligare än den fullkomliga ron, utan lidelser, utan affärer, utan någonting att göra. Då känner man sin intighet, sin isolering, sin otillräcklighet, sin vanmakt och sin tomhet, skriver Blaise Pascal."

För att människan är så ytlig, skriver Pascal, kan hon fördriva ledan med minsta bagatell. 1600-talets kungar hade hade sin narr för gränslös förströelse. Nuförtiden är mobilen vår lilla narr, den som gör att vi när som helst under dygnet kan bli underhållna, säger Strömquist.

Men – vill vi bli underhållna hela tiden?

Pascal skriver: ”Det som är vår hetaste längtan är också vår plåga. Tiden bara försvinner utan mening, det sker ingen fördjupning eller utveckling.” Men varför måste man leva ”ett så jävla viktigt liv?” frågar sig Strömquist då.

I podcasten nämner hon inte att bakgrunden till Pascals inställning om människans leda har han funnit hos Augustinus, som skrev att hjärtat är oroligt ända till dess det finner vila i Gud. En människa kan bli hel endast genom den oändliga och oföränderliga verklighet som är Gud själv, skriver Augustinus.

Så här tror jag: En människas längtan stannar aldrig upp och den blir inte heller någonsin helt uppfylld i detta liv.

.