Rädda mig, vita kanin!

10.05.2021
Sofia Torvalds  är redaktör.

När jag var barn hade vi en bilderbok som handlade om vita kanin och svarta kanin. Vita kanin var glad och hoppsig, svarta kanin var depressiv. Ibland stannade den svarta upp mitt i leken och försvann in i sitt mörker, bara för att lyftas av empatiska vita kanin.

Boken slutar med att kaninerna gifter sig. Sedan, får vi veta, är svarta kanin aldrig ledsen mer.

Bokens engelska original heter The Rabbits’ Wedding (av Garth Williams) och blev i slutet av 50-talet omdebatterad i Alabama eftersom den skildrar giftermålet mellan en vit och svart kanin.

Det visste jag inget om när jag var barn. Jag tänkte så här: vi måste hitta den kanin som jämnar ut oss. Hittar vi rätt blir allt lätt.

Så i olika relationer tog jag olika kaninroller. Ofta lekte jag vita kanin: den glada och uppmuntrande. Den som alltid var övertygad om att allt ordnar sig. Jag trodde länge att jag var vita kanin.

Tills jag blev svarta kanin. Det blev min tur att lyftas av andra. Och ju svartare jag kände mig, desto mer letade jag efter den som skulle göra mig glad.

Jag kände mig som ett enda vrål: ”Hallå! Vita kanin! Jag sitter här och känner mig nere. Kom snabbt och rädda mig. Bär mig hela livet, snälla.”

Jag kände mig som ett enda vrål: ”Hallå! Vita kanin! Jag sitter här och känner mig nere. Kom snabbt och rädda mig. Bär mig hela livet, snälla.”

Det tog mig många, många år att fatta att när vita kanin och svarta kanin ordnar bröllop är det jag som är båda kaninerna, prästen och bröllopsplaneraren. Jag är vita kanin och jag är svarta kanin. Kanin­dialogen pågår inuti mig själv.

Det kommer ingen vit kanin utifrån när jag är svart inuti. Ingen människa kan vara min vita kanin. Inte ens Jesus kan vara det. (Jag tror att förvånansvärt många svarta kaniner förväntar sig att Jesus ska vara deras vita kanin.)

Jag har vita kanin-dagar och jag har svarta kanin-dagar. Tusen gånger måste jag lägga en tass på min axel och klappa mig själv och uppmuntra mig lite till.

Jag skriver lappar till mig själv. Jag peppar mig själv, jag påminner, jag försöker förstå min ledsenhet eller min trötthet eller min uppgivenhet.

Jag skriver lappar till mig själv. Jag peppar mig själv, jag påminner, jag försöker förstå min ledsenhet eller min trötthet eller min uppgivenhet.

Ibland blir min peppande vita kanin skitsur på den deppiga svarta, och tvärtom.

Ibland orkar jag inte med någondera kaninen. Jag skulle hellre vara nåt annat. Kanske en fågel. Eller en nyckelpiga. Men oftast är det ganska bra.

Den svarta kaninen och den vita kaninen i mig har lovat älska varandra till slutet.

Sofia Torvalds

NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30

kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54

musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42

sorg. År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren. 30.10.2025 kl. 19:18

KYRKOHERDETJÄNST. Sen i våras har kyrkoherden Jockum Krokfors jobbat som verksamhetsledare. Det har han för avsikt att fortsätta med. 30.10.2025 kl. 13:22

SKOLVÄGRAN. Måste man som förälder skicka sitt barn till skolan till vilket pris som helst? Minna Levälahti kände sig ensam och misslyckad som förälder när hennes dotter vägrade gå till skolan. Då hittade hon andra vars barn hade långvarig skolfrånvaro. 29.10.2025 kl. 13:20

KOLLEKTER. De stora missionsorganisationerna som FMS och KUA kasserar stort på stiftskollekterna. Väckelserörelser som laestadianerna åker ut ur huvudflödet av kollekter 2026. 28.10.2025 kl. 14:44

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54